I’ts hard to hold a candle..

..in the cold november rain!

Ja, vilka minnen som ramlar över mig när jag hör den låten.. Jag var ju en av de lyckliga tonåringar som fick se Guns’n Roses live under deras storhetstid.

I augusti 1991 hängde jag, iklädd trasiga jeans med nitar och långt, trassligt bandanaklätt hår i Globen där jag tillsammans med många tusen andra lyckliga människor fick se Axl & kompani på scenen.

Skidrow öppnade för GNR och ska jag vara ärlig så minns jag nog Sebastian Bachs läderbrallor och svettiga överkropp bättre än något annat! Han var för övrigt min ungdoms mest minnesvärda crush tror jag.. Haha..

Låten November rain är i alla fall nästan 30 år gammal och nu tycks den spelas ovanligt mycket på radio. Kanske för att det är november helt enkelt..? Men jo, nog är det ju så: november ÄR en jobbig månad. Bara grått å grått å grått. Knappt några färger utomhus alls.

Bara blåst och regn och inget som bjuder in till längre stunder utomhus.

November sätter punkt för så mycket och nu börjar målsträckan mot årsskiftet. Kombinerat med pågående pandemi så är det ju ingen drömmig tid på året direkt.

Det ställer höga krav på oss människor och vi får kämpa för att hitta de där små stunderna och guldkornen i vardagen så gott det går.

Så hemma hos oss struntar vi i rätt mycket nu. Vi kurar ihop oss och tänder ljus, vi äter glass mitt i veckan, vi sover mycket och länge, vi kör  hämtmat ofta  istället för att laga mat och vi skjuter fram saker som känns tråkiga för stunden. Städa? Äsch, det kan vi göra en annan dag.. Tvätta..? Äh.. bara ta fram nåt från längst bak i garderoben… Storhandla…? Nääh.. bara kila in på macken och köp det nödvändigaste…

Ja! I november får man fuska och skarva med det mesta. Huvudsaken är att det finns tillräckligt mycket tid för varandra och att det finns tillräckligt mycket ljus och värme i vardagen för att vi alla ska orka oss igenom denna månad.

Ett stackars höstlöv som fastnat på rutan på väg till sin sista vila..

I helgen skulle jag och Jimpa egentligen ha firat vår bröllopsdag med en weekend i Stockholm, men det vet vi ju alla hur det blev med den saken  😀

Så istället hänger vi här hemma, helt barnfria och bara tar det lugnt. Vi sover i massor, äter pepparkakor, pratar ikapp om allt vi missat med varandra i flera veckor och bara kollar gamla serier på tv som vi redan sett förut. Så himla mysigt… och plötsligt så känns novemberregnet snarare som en förutsättning för den här fulländade känslan av harmoni istället för något jobbigt!

Och dessutom… så har ju halva november redan varit, vilket gör det lättare att stå ut.

Hang in there! It’s almost over!

”And when your fears subside
And shadows still remain, oh yeah
I know that you can love me
When there’s no one left to blame
So never mind the darkness
We still can find a way
’Cause nothin’ lasts forever
Even cold November rain”