Årets surklapp går till…

…määääj schälw å ingen annan!

Ååh.. Jag lyckades dra på mig fortkörningsböter idag..

Och direkt efter att de unga konstaplarna lämnat mig och min blåa lilla bil någonstans på Mariedal imorse vid halvtiotiden så ville jag ju såklart genast ringa och beklaga mig för någon som kanske kunde tänkas tycka åtminstone liiite synd om mig. Jag ringde till Jimpa. Han skrattade bara och sa att ”det va väl inte hela världen, det är ju ba pengar å ingen har ju dött så det är väl ingen fara”

Asså.. har jag världens bästa och snällaste man eller vad? Jo, det har jag! 🙂

Nåväl, i alla fall så intalade jag mig att om jag INTE tänker klippa mig före februari och förmodligen (kanske) tänker skicka tillbaks mina nya vinterskor som är på väg till min adress, så kan jag ju kanske se dessa uppoffringar som en ”plus-MINUS-noll” handling som skall göra detta misstag lite mindre.. men näeej.. Det känns ändå inte så.

Men jag försöker att se det som att jag FÅTT ett körkort i julklapp, för jag kunde ju lika gärna ha blivit av med körkortet och det hade fasn inte varit kul. Ja fy fabian. Dyrköpta läxor är ju alltid de som svider mest men som gör en klokare i slutändan (?! Eller??) så jag inbillar mig att det ändå var värt det *host*

Hursomhelst: Det mest ironiska idag var ju att jag fick blåsa i en exakt likadan alkometer som jag vanligtvis själv rätt ofta håller i och anmodar folk att blåsa i. Det var en annorlunda upplevelse faktiskt. Så jag måste ändå säga att det trots allt kan vara av värde att få känna sig liten och utsatt och att man ibland själv behöver underkasta sig emellanåt för att påminnas om sin egen otillräcklighet och att man inte alltid får vara den som bestämmer. Jag tänker mig att det också påminde mig om vikten av att vara ödmjuk i alla jobbiga situationer som livet ibland har att bjuda på. Typ, att man ibland bara får gilla läget som grundar sig i sin egen uselhet liksom!

Men ändå.. sån himla tur att jag blåste noll! Tur också att jag inte hade bilen full med vapen och knark… och vilken TUR att jag fick behålla mitt körkort. Så ja.. Jag är glad 😀

Känslan är lätt värd 2000 pickadoller.. och.. Mitt körkort? Jaa..

Jag.Är.Så.Jävla.Glad.För.Det

”Lika bra å sluta drömma… de går åt helvete i alla fall..”

😀

Nä, ba skoja.. det känns ändå helt ok och jag har ändå inte önskat mig nåt särskilt dyrt i jul ändå.. Jag har faktiskt inte önskat mig ett dugg! (annat än fred på jorden och det gamla vanliga Ni vet…)

2 kommentarer

    • Helena Nilsson Springare (inläggsförfattare)

      Precis.. Jag försöker se det som en påminnelse om än en dyr sådan.

      Men idag fick jag plötsligt inspiration att ta cykeln till jobbet och jag anar att gårdagens fadäs har lite att göra med det 😀

      Hoppas du har det bra (och coronafritt) kram

Lämna ett svar till Helena Nilsson Springare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.