Ja, alltså.. min springpremiär imorse. Jag försökte verkligen smyyyga mig så tyst det gick ner för trappan vid åttatiden när alla andra låg och sov.

Men näpp! Det gick inte alls det.

-"Mammaaaa.. varskaru?"

-"Shhh.. mamma ska bara ut och springa lite med nya skorna, vila en liten stund till om du är trött"

-"VÄNTA på mej.. jag ska följa ME"

-"Åkej. Men då får du ta cykeln. Skynda dig då så sticker vi. Väck inte pappa och Bastian. Och smyyyg ner för trappen"

Sagt och gjort. Han smög som attan ner för trappen och jag var ju redan klar så han spände på sig hjälmen, fortfarande klädd i pyjamas och så stack vi ut.

Jag sprang ungefär fem kilometer med Viggo hejandes brevid mig.

Det var jobbigt! Jag ska verkligen inte påstå något annat men fy fasiken vad skönt det var efteråt. Och de nya skorna var underbara att springa i.

Synd bara att jag inte hade något bildbevis på femåringen i sin älskade pyjamas med apor på i full färd med att racercykla bredvid mamman. Fatta vilken kul syn. Det var idel glada miner på alla som vi mötte imorse längs Nydalasjön. Det kan jag lova!

*skrattar högt*

UTAN att väcka pappan…