Etikett: föräldrar

Oense…

Av , , 4 kommentarer 6

…kan man ju helt klart bli vad gäller det mesta. Oavsett man är barn eller vuxen så kan man ju ha meningsskiljaktigheter. Så funkar det i alla relationer.

Man & Fru, Syster & Bror, Anställd & Chef, Mamma & Barn, Granne & Granne och så vidare…

Men när man tjatat om samma, samma och samma saker vid flera tillfällen och det ändå blir fel, ja.. då kan man ju undra om man ska orka tjata vidare.

Jag är en mamma som alltid tycker att alla ska få vara med. Kommer det kompisar till barnen fast det redan finns en kompis i huset så säger man väl inte:

-"Nä, hon / han är redan med en kompis. Du får gå hem"

Man säger:

-"Hej, tjejerna /killarna är på sitt rum. Gå upp dit du också"

Eller stänger man verkligen dörren framför snytan på ett stackars barn som kanske inte har lust att någonsin komma och plinga på igen?

Näe!

Speciellt nu när det är sommar. Då kan man ju peppa ungarna att vara ute och passa på att leka med MÅÅÅÅNGA samtidigt då de faktiskt kan vara ute och springa och härja runt.

Tråkigt är att så många föräldrar hjälper till att skapa dåligt beteende hos sina ungar. Men det är inget jag kan eller ens vill påverka.

Jag ska sluta ta upp sånt till dialog överhuvudtaget med andra mammor och pappor. Men jag tror att de skulle bli mäkta förvånade om jag eller Jimpa sa Nej till ett barn som knackar på här.

I vårt hus är det ofta en massa ungar samtidigt. Fsson och Viggo kan ha två kompisar vardera här hemma ibland. Det kan vara livat och bullrigt men är det inte det som är grejen med barn? De har varken volymknapp, eller avstängningsknapp och ibland önskar man att man hade öronproppar hemma. Men personligen är jag väldigt glad över att barnen har många olika kompisar i alla färger och storlekar och jag kommer inte att stänga dörren för någon av dem så länge de följer husets regler.

Tyvärr hör man alltför ofta mammor och pappor som säger saker som:

-"Nä, de har lovat varann redan och de vill vara själva faktiskt"

Jahapp! Då får jag gratulera till framtida samarbetssvårigheter och annat otyg som gör att det kan bli svårt att klara sig på till exempel en arbetsplats. Och jag har faktiskt jobbat på ett gruppboende i den här stan där kvinnorna inte kunde komma sams och som VÄGRADE jobba om "den eller den" skulle jobba samtidigt. Så otroligt pinsamt och nedvärderande för alla inblandade.

Visst, man kan inte gilla alla. MEN man måste faktiskt hålla sams om man är många som ska jobba sida vid sida. Personligen vill jag gå på jobbet för att göra det jag ska och inte för att hålla liv i töntiga konflikter som beror på att jobbarkompisarnas föräldrar inte lärt dem bättre än så.

Det börjar tidigt så man kan ju göra sina barn den tjänsten att lära sig umgås med flera stycken samtidigt. Men det är klart. Det är ju lägre ljudnivå och enklare att bara ha två barn hemma än tre eller fyra. Man gör det enkelt för sig i nuet och skjuter ett ganska stort problem framåt tills barnet är vuxet och alltså inte kan hantera gruppdynamik.

Sorgligt!

När barnen hajjar mer än vad man tror…

Av , , 5 kommentarer 0

..jaa.. ibland blir man förvånad över hur kloka barn är.

 

-"Pappa, jag vill bo hos dig varannan vecka. Annars är det orättvist"

-"jamen det går inte för din mamma är så dum i huvudet och sen har jag inte plats"

-"Men pappa, det handlar faktiskt inte om mamma. Det handlar ju om MIG…?!"

-"ööh.. ja, vi får se hur det blir"

 

När barnen blir så stora att de kan och VÅGAR ifrågasätta dig och omkullkasta ALLT du säger och allt du gör.. Ja, då har man lyckats som förälder känner jag. När barn är så modiga att de ÄNTLIGEN vågar säga vad de tänker och känner trots att de är rädda..  Jag jublar inombords!

Det är precis som med trissreklamen: "Plötsligt händer det"

🙂