…var jag när jag var i en viss ålder.

Jag var elak, dum, ganska ful och hade en jäähävla attityd mot ALLT och ALLA! Det hade ju förvisso sina orsaker varför jag var som jag var och varför jag betedde mig så jäkla illa 23 timmar om dygnet.

De orsakerna håller jag för mig själv. Det är bäst så och ingen mår bättre av att man river upp gamla sår men jag har i alla fall under de senaste 27 åren lyckats bearbeta mig själv, mitt beteende och mitt mående. Jag förstod för längesedan att JAG själv har ett val och är den som bestämmer hur MITT liv ska vara och framför allt hur JAG själv ska vara.

Jag bestämde mig helt enkelt för att inte bli något offer som gnäller om hur orättvist livet varit mot mig *yadayada*

Att vara en vilsen och utåtagerande tonåring vet jag allt om hur det är. Och jag är fantastiskt GLAD över att jag gjorde bort det före mobilkamerorna och internets tid för det hade varit förbannat jobbigt om jag idag hade måst se bilder av hur jag kryper i något dike på fyllan, eller hur jag slogs med någon annan trasig tonåring på stan. Fy fabian så hemskt. Dagens fjortisar har det inte lätt och deras ”ungdomssynder” kommer nog inte att försvinna i första taget med dagens teknik.

Många av dagens fjortisar har redan kastat bort hela sitt livsförråd av sin egen integritet och den kommer nog inte tillbaks. För alla bilder och filmer och därmed bevis på dåligt beteende kommer alltså att leva kvar. För alltid! Så även alla frågor och svar på ”ask.fm” om hur ”många man legat med”, huruvida man ”sugit den och dens kuk”  och hur ”många trekanter man deltagit i” och den typen av frågor.. som fjortisarna dessutom glatt svarar på (!?)

Jag följer ungefär 20 stycken personer under arton år på deras ”ask” och det ger mig kalla kårar och stort obehag. Och ändå.. ändå kan jag inte låta bli att läsa. Det är fullkomligt vidrig läsning och ibland ser jag föräldrar till dem jag följer och jag undrar alltid: ”Undrar om de vet? Följer de sin son/dotter på ask? Vad tycker han/hon om att dottern gjort flera aborter eller super/knarkar flera gånger i veckan? Eller att deras äldre tonårsson köper cigaretter till småflickor och avkräver betalning i form av oralsex?”

Som jag sa: Fullkomligt VIDRIGT!

Och otroligt ångestskapande för föräldrar! (Som VET och som håller koll)

Allt sådant här slapp jag, för på min tid fanns inte behovet av att visa eller berätta vad man gjorde dygnet runt. Man hade en rätt sluten krets och idag är jag så glad över det! Dessutom var inte saker lika sexualiserade på min fjortistid som det verkar vara idag. Ganska skrämmande och jag skulle inte göra om mina tonår för alla pengar i världen.

Men jag hade något som tyvärr inte alla hade. Jag hade en fantastisk mamma som brydde sig. Som jagade mig och som hämtade mig och som hade rätt bra koll på mig fast jag gärna gav sken utåt att jag hade det så hemskt hemma. Det hade jag inte!

Jag hade en kompis som jag gärna hängde hos. Hemma hos henne fick man röka överallt och man kunde dricka öl mitt på dagen när man skolkade från skolan. Man fick göra som man ville NÄR man ville och det var inte så konstigt. Hela familjen var missbrukare och sket fullständigt i vad barnen och deras polare gjorde. I det här hemmet hade de vuxna nog med sitt kan man säga. Jag trivdes där. Jag trivdes med den kravlösa tillvaron. Jag trivdes utan tjat om att städa rummet eller diska. Jag trivdes med att det var skitigt överallt och att det inte ens fanns sängkläder i sängarna. Jag trivdes med att vi fick gå inne med skorna och jag trivdes med den sunkiga miljön…

Eller…?

Gjorde jag verkligen det?

När jag tittar tillbaks på den här tiden i mitt liv när jag umgicks i de här kretsarna så är jag ändå glad över erfarenheterna och framförallt att det gick BRA för mig. För det gjorde det tyvärr inte för ganska många av mina kompisar ”från förr”. Alla behöver närvarande föräldrar som sätter gränser för att skydda sina barn i det skedet av livet då de dessutom behöver skyddas en hel del från sig själva.

Men visa mig den fjortis som fattar det!

(För det finns inga sådana)

”Det är för ditt eget bästa” Är en fras som man HATAR i en viss ålder, men som man gärna säger då man själv fått barn!

Jag ska avsluta det här otroligt självutlämnande blogginlägget med en till liten historia hämtad direkt ur mitt liv för mer än 25 år sedan. Och jag skäms fortfarande som en hund när detta kommer på tal!

Jag hade en jämnårig tjejkompis som jag gärna umgicks med. Hon var rolig och det hände alltid festliga saker när vi två var tillsammans. Vi var uppkäftiga, vi snattade, vi skrämde lärare och andra elever, vi eldade papperskorgar, vi skolkade och hängde på stan och massor med andra ”roliga” saker. Det var kul att vara hemma hos henne med. Hennes föräldrar var lätta att lura och även där gjorde vi lite som vi ville. Passa tider var inte så noga och vi kom och gick som vi ville.

Hemma hos mig fanns massor med krav. Jag skulle passa tider och jag fick inte vara ute sent på kvällarna. Jag skulle äta med familjen. Jag skulle hjälpa till att passa mina småbröder och jag förväntades även hålla ordning på mitt rum. Jag hade dessutom ett EGET rum, vilket ingen annan i min familj hade. Inga konstiga krav nu när jag tänker tillbaks. Men då.. Då tyckte jag att mina föräldrar var hemska som gjorde allt detta mot mig och jag ville ju absolut inte gå hem till denna hemska bostad med ondskefulla vuxna som inte ville mig väl.

Så jag sa helt sonika till min kompis mamma att: ”Jag vill inte gå hem för de SLÅR mig hemma… Jättemycket!”

Japp, så sa jag!

(Shit, jag rodnar mer och mer för varje rad jag skriver) Och sedan tänkte jag att jag kan ju vara kvar hos min kompis i hennes kravlösa tillvaro ett tag innan jag måste masa mig hem till ”fängelset” hemma hos mig själv. Men vad händer?! Jo, mamman ringer till min mamma och säger att ”Helena vill inte komma hem för ni slår ju henne så mycket där hemma”

Min mamma som är en ganska härdad (och cool) kvinna vid det här laget åker helt sonika hem till kompisen och hämtar hem mig med orden: ”Jaså? Du blir slagen hemma? Det var mer än jag visste och nu åker vi hem för vi ska PRATA”

Ja, det var ett av de skämmigaste ögonblicken i mitt liv. Att bli ertappad med en sådan pinsam lögn och att tappa ansiktet helt för en sådan här sak går ju inte att förklara när man helt uppenbart är en korkad fjortis som ”inte vet sitt eget bästa”

Men en sak som jag är mycket glad över är att kompisens morsa ringde hem till min morsa istället för till socialtjänsten. För hade hon gjort det så hade det antagligen gått jävligt illa för mig. I alla fall om socialtjänsten trott på mig! Då hade jag mest troligt inte suttit och skrivit det här inlägget just nu. Jag kanske inte hade funnits alls. Precis som många andra av mina ”kompisar från förr”.

De som inte hade föräldrar som brydde sig!

Och föräldrar som pratar med varandra!

Ja, vojvoj.. det här var ett ganska jobbigt inlägg att skriva, men jag är ändå glad över att jag skrev det. För det mesta som jag gjorde för så längesedan är ju preskriberat vid det här laget och kanske kan det hjälpa någon annan till eftertanke?

Men hur såg jag UT?? Tur bilden är svartvit för håret var lila…

Haha..

Ful, skitig, dum, korkad och elak men trodde att jag visste ALLT!

Vad visste jag? INGET!

Men idag vet jag… att MIN mamma borde ha fått nobelpriset!