…känner jag v-a-r-e-n-d-a kväll nu. Först längtar jag tills klockan är tillräckligt mycket för att det ska vara legitimt för mig att gå i säng. Ibland sover jag före barnen och det tillhör ju inte vanligheterna kan jag säga.

Men natten.. åh, vad jag längtar till natten när huset är tyst och mörkt. Jag kan höra barnens jämna andetag i var sitt rum mitt emot vårt sovrum.

Duntäcket prasslar och kroppsvärmen under våra täcken måste ju vara det mest underbara man kan känna under en kall vinternatt. Min älskade Jimmie ligger alldeles bredvid och andas lugnt. Jag sträcker ut handen och klappar lite försiktigt på honom emellanåt.

Ibland ligger jag vaken och tänker på att vi snart har en ny liten person i familjen. Jag tänker på den nya bebisen. Vem är det som kommer till oss snart? Jag undrar ibland om livet kommer att förändras totalt eller om livet kommer att fortsätta vara som det är?

De här små vakna stunderna som jag numera har under nätterna är absolut inget som stör. Snarare tvärtom. Jag ligger i min sköna säng och låter alla mina tankar ta plats samtidigt som alla dem som jag älskar mest finns i min direkta närhet fast de är frånvarande i sina egna drömmar.

Hur vackert som helst. Så ni förstår ju att nätterna är något speciellt för mig just nu i väntans tider. Så när det är mörkt och kallt ute och klockan är tre mitt i natten så har jag en av mina höjdpunkter på dygnet precis, just då.

Helt fantastiskt!

"I nattens mörker kan man låta tankar och fantasier få ta plats ordentligt. För i dagsljus orkar inte alla tankar och fantasier ända fram"