Etikett: Socialtjänsten i Umeå med välförtjänt dåligt rykte

Jag har alltså RÄTT…

Av , , 10 kommentarer 16

 …till en "opartisk bedömning"… Och ÄNDÅ… precis som det står i den här artikeln  (skriven av Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik) Så blir jag utsatt för inkompetenta utredare på socialtjänsten som lyssnar på skvaller, lögner, rykten och förtal… Och som inte utreder ordentligt genom att hämta in tillräckligt med fakta och information. Hade utredningen gjorts korrekt från början så hade jag alltså inte ens suttit här och skrivit det här blogginlägget. Och hade rätt sorts information hämtats från början så hade den här saken varit ur världen i samma sekund som det började.

hmm..

 Här är en fras jag gillar och som jag kommer att tänka en del på då jag skriver min JO-anmälan:

 "- Speciellt allvarligt är att man gör slutbedömningar utan att på ett rimligt sätt ha säkerställt uppgifterna som de bygger på. Utredare ska följa grundlagens princip om opartiskhet och saklighet"

 Sen är det ju detta med att jag inte kan "samarbeta". Jo, förstår ni: Det är SVÅRT att samarbeta då man bara ska acceptera alla dumheter som gång på gång serveras och som jag bara förväntas svälja med hull och hår.

Här har vi den mest klockrena frasen i den här artikeln:

 "Bakom sådana fall kan det till exempel ligga en maktkamp mellan socialtjänsten och föräldrarna, säger Bo Edvardsson. Utredarna kan känna sig personligt kränkta av föräldrarna, eller känna stark antipati mot dem."

 Wow.. Det är precis som att jag läser om mig själv! Men jag kan tänka mig att jag anses som "svår" att ha att göra med för dessa stackars socialarbetare eftersom jag alltid är väldigt T-Y-D-L-I-G och eftersom jag rakt upp och ner säger precis vad jag tycker hela tiden.

Men naturligtvis på rätt sätt. Jag svär inte, jag är alltid saklig, jag går aldrig till personangrepp och jag höjer inte ens rösten. Jag är med andra ord riktigt korrekt! Vilket jag såklart kommer att fortsätta vara.

Men som ni vet så anses det väl inte riktigt fint att vara så övertydlig som jag älskar att vara. Jag förväntas väl bara stå där och niga och le och bara svälja dyngan de serverar mig hela tiden.

Men icket!

 Jag gör det inte och jag kommer aldrig att göra det heller. Tyvärr. Men det enda som är förbaskat jobbigt är att socialtjänsten ställt till med så mycket oreda i mitt/vårt liv hittills så jag nu har måstat inse att de faktiskt lyckats förändrat mitt liv. Till det sämre och inget lär någonsin bli som förr.

Det skvallras ju en hel del i stan om detta, så nu känner jag att jag mer och mer kommer att måsta dela med mig av vad det är för jobbiga saker som händer i mitt liv. Jag gör det mest för min egen skull, men kanske kan jag även hjälpa någon annan stackars förälder som sitter i samma sits?

En sak är dock JÄVLIGT säker och det är att jag inte kommer att acceptera något av det som händer och jag har fortfarande en hel del energi kvar för att orka med den här vedervärdiga situationen. Jag och min familj ska ta oss igenom allt som händer och jag ska dessutom avsluta med att säga att jag är en fantastiskt bra och riktigt SUVERÄN morsa till alla mina tre barn och jag kommer aldrig att ändra på mig eller mitt sätt att vara.

"Obekväm bitch?!"

 

YES! That’s me!

 

 

Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag vet också hur jag vill leva mitt liv med mina barn och det finns ingen som kommer att kunna ändra på det hur mycket lögner som än sprids. JAG vet ju vad jag vet och vad andra väljer att tro på får stå för dem.

Jag fattar ju i alla fall varför socialtjänsten i Umeå har så dåligt rykte och jag kommer att berätta mer om det här någon annan dag när jag har mer intressant att berätta!

Funderar även på att berätta om hur det gick till en gång i somras då socialtjänsten i Umeå valde att placera ett litet barn hos mycket berusade personer på en fest där barnets förälder blev så full att polis fick tillkallas och föräldern blev omhändertagen. De lämnade alltså kvar det lilla barnet hos fulla personer som barnet inte ens kände. Ansvarsfullt? Nja, snarare skrämmande otäckt. Jag ångrar att jag inte anmälde socialtjänsten då. Speciellt med tanke på att det lilla barnet fortfarande far illa men i det här fallet så gör socialtjänsten INGENTING!

Om jag har bevis för detta? Jajamänsan! Kontakta mig så ska jag berätta!