…har jag haft hela dagen.

Efter att ha hostat exakt HELA natten lyckades jag till slut få sova ett par timmar när småglina gått till dagis och skola. Skönt kan man tycka. Men när jag vaknade hade jag så sjukt ont i huvudet så hela dagen gick åt att bara oja mig, gnälla, klaga och rent allmänt tycka synd om mig själv. Inte ens kaffe och två pamol hjälpte.

Men skam den som ger sig. Jag hasade mig ner till bilen  i eftermiddags (fortfarande iklädd pyjamas) och stack till apoteket där jag inhandlade extra illasmakande hostmedicin för inatt SKA jagb fasn sova! 

Om jag inte mår bättre imorrn så ska jag he mig iväg till farbror doktorn för att se om jag kan behöva nåt piller kanske. Jag tror att jag kan ha drabbats av mycoplasma.

Inte så jäkla kul och jag har verkligen inte tid att vara sjuk men nu har kroppen drabbats BIG tajm och jag har inget annat val än att dra ner på tempot. Kroppen säger Nej till det mesta just nu så här i bloggen lär det heller inte hända mycket under de närmsta dagarna.

Intressant läsning om mykoplasmapneumoni enligt 1177.

Nåväl, jag har väl gnällt klart för dagen och jag har till och med gråtit en skvätt över mitt usla mående. Jag känner knappt igen mig själv varken inuti eller utanpå och jag blev inte gladare förrns Jimmie kom och gav mig lite julmust och pepparkaka.

"Ååhh.. *snörvel* Jag e så schuuuk å ensam å ingen vill va me mäj…"

*gråta*

Tro det eller ej. Men det BLEV faktiskt lite bättre sen. Kärlek och socker. Vad kan slå det när man är hängig liksom? *skrattar*

Sen har jag en ny bok att läsa också. Nämligen denna:

Bild lånad från adlibris

Hoppas ni som läser detta inlägg slipper baciller och virus. Var glada så länge ni är friska och OM ni blir sjuka: LYSSNA… på kroppen innan den går ut i strejk!

Ha det jättebra! Vi hörs..