Åh, det är så intressant att följa den här debatten om boenden för personer med psykisk ohälsa.

Man blir ju mörkrädd när man hör och läser om vad vissa människor har att säga om detta. Glasbergadebatten känner väl alla till vid det här laget och det är ju inte längesedan vi hade liknande resonemang runt knutarna i mitt eget bostadsområde.

Än idag pratas det om detta och jag kan i mitt stilla sinne bara undra: ”VAFF**N är det för fel på folk?”

Jag känner ibland att jag bara inte borde bry mig och komma med mina åsikter angående detta men ibland får jag bara nog. För om man vänder på steken? Och tänker så här: Hur många dumskallar, idioter, puckon, knäppisar, obehagliga typer, elaka människor, kriminella personer, missbrukare osv.. finns det inte bakom stängda dörrar i helt (till synes) VANLIGA hushåll… hos helt (till synes) VANLIGA familjer?

Ärligt talat så skulle jag kunna räkna upp minst tio personer bara i mina egna krokar, dvs Tomtebo och Tavleliden som jag är smått rädd för och tycker är väldigt obehagliga just på grund av att de är sådana otäcka och hemska människor med läskiga beteenden. (Fast de bor i tjusiga och helt ”vanliga” hus)

Och vad har de för ursäkt? Stackars ”vanliga” människor som inte ens har en diagnos att kunna skylla på. Det finns ju ingen diagnos som heter ”Regular Stupidness” vad jag vet, men OM det fanns så skulle ju varenda jävel ha en släng av detta!

Egentligen är det synd om såna… ”Vanlingar”

De borde hålla sig bakom sina dörrar och aldrig få komma ut.

Och vem har rätt att bestämma vad som är ”normalt” och vem / vilka som ska få bo var?

OBSERVERA: Om du blir arg, kränkt eller stött av raderna Du just läst föreslår jag att Du genast går in på närmsta toalett och tar Dig en titt i spegeln.

Fundera över vad det är Du ser.. och även vad andra kan tänkas se!