Fredagsbussen till Klimpfjäll, mer än ett nummer

Länstrafikens verksamhet är ofta svår att sätta under luppen, snåriga avtal gör det svårt att syna det ”ömsesidiga” utbytet mellan ägarkommuner och Västerbottens länstrafik. Avtalen byter omärkligt skepnad, trafikbeställarna ser kostnaderna öka. För en kommun som Vilhelmina, ytstor med två dalgångar, har vi under ett antal år bara sett avveckling av linjer och turer. Kniven har även skurit bort mången anropsstyrd kompletteringstrafik (ringbilar).

Länstrafikens tidigare mer generösa hållning, att ta halva kostnaden i många fall, har ersatts av en mer styvmoderlig inställning, vill ni ha kvar somt och visst får kommunen ta hela kostnaden, med följd att kommunen som regel lägger ner en tur eller avropsstyrd ringbil. Avfolkningspolitiken tvingas glesbygdskommunerna numera själva administrera.

En av förutsättningarna, för min flytt till Dikanäs, var möjligheten att åka ringbil till Slussfors och sedan direktbuss till Lycksele eller Umeå. Besökare, turister, arbetspendlare och skolungdom nyttjade möjligheten som sedan försvann när Storumans kommun drog sig ur arrangemanget och Vilhelmina kommun inte längre såg sig ha råd. Men råd måste de boende ta sig, en extra bil skaffar man och många skjutsningar åt och fram blir det. I tid och resurser, tämligen krävande. Men den notan ser varken kommun, landsting eller Region Västerbotten av.

Det har därför varit praktiskt att utnyttja sista fredagsbussturen från Vilhelmina till Klimpfjäll (inklusive ringbil Stalon till Dikanäs), vilket möjliggjorde hela arbets/skoldagar i både Lycksele och Umeå. Många (unga som gamla) kunde passa på att utnyttja tätortens utbud innan man åkte hem senare på kvällen (strax efter nio). För tillresande och besökare även en tillgång. Så plockades den sena turen bort. Av besparingsskäl. Med stor besvikelse i kölvattnet.

Vid flera tillfällen har skrivelser från Kultsjödalen nått beslutsfattarna i Vilhelmina och påmint om behovet och vikten av goda kommunikationer och särskilt den sena fredagsturen till Klimpfjäll (och Dikanäs/Kittelfjäll). Många gymnasieelever och pendlare vill kunna komma hem utan att skära i arbetsdagen (alla kan inte ta ledigt heller). En del kommer inte hem alls om inte sena nioturen går. Många som går i skola i Vilhelmina tätort vill också kunna gå på bio eller ägna sig åt andra aktiviteter (vardagar går sista bussen halvfem) innan de åker hem borti dalgången sin.

Ärendet var åter aktuellt i kommunstyrelsen den 27 november 2013. Önskan i senaste skrivelsen, var att kvällsturen återinförs eller man kan beställa en ringbil. Det förstnämnda kan bli kostsamt men en avropsstyrd ringbil är något kommun kunde berett djupare och ta fram kostnader för. Men icke! Och jag undrar, varför tar inte kommunstyrelsen ett helhetsansvar, ser över mest ekonomiska alternativ och sedan gör en bedömning utifrån hur kommunen ska behandla sina invånare på ett jämlikt vis, där vi ges likartade förutsättningar för att bo och leva i hela kommunen: Att kunna pendla, kunna komma hem, återvända och rentav återvända på heltid. Det är dalgångarnas framtid och fortlevnad vi talar om. Vi talar ständigt om fjälldalarnas stora utvecklingspotential, men då krävs också en infrastruktur värd namnet.

Jag tycker kommunstyrelsen borde ompröva sitt beslut att avslå skrivelsens önskemål. Jag tycker att man ska kontakta de politiker man känner (eller har förtroende för) och förmedla vad man som invånare tycker är viktigt. Namnlistor gör susen! Och man kan alltid kontakta kommunalrådet eller kommunchefen i angelägna frågor genom brev, mejl eller ett telefonsamtal. Gör era röster hörda! Det här är ingen valfråga utan en överlevnadsfråga, nu och här.