Ensamhetsskrället…

Igår hade jag en knepig dag! Då jag brottades med ensamheten. Vi är ofta vänner men det händer att det vänder och jag står fan inte uuuuut!

Kiddos vän åkte i väg till sina släktingar och sedan började vi titta i taket och undra vad vi skulle hitta på. Det vi båda ville och kom på samtidigt var att vi längtade till stugan. Sagt och gjort bara att börja packa ihop.

ALLT skulle med, från kattens medicin till kiddos badbyxor, mat, vatten och underhållning. Bilen stuvades och så rullade vi i väg mot skogen. Å hela tiden hade jag den där jädra känslan av ensamhet i bagaget!

Vi landade i den stängda stugan och vi blåste sakta liv i den. Det vi gjorde först var att båda studsa studsmatta ty i skogen hoppar även jag. Vi åt middag, satt på bryggan och vi frös inne!

Klart morsan skall tända en knastrande sprakande brasa! Nej, det var tydligen helt omöjligt. Då kände jag ensamheten flina bakom min rygg och säga ”-Äh, du behöver en MAN som kan fixa en eld” Å då började förtvivlade tårar rinna!

Det slutade med att vi fick vädra ur stugan då det enbart rök väldigt mycket och liknade dimma inomhus. Det var då själva faAn! Ingen knastrande sprakande brasa heller!!!

Då drog jag helt enkelt upp värme pumpen. Sedan gjorde vi tidig kväll och kröp i hop under gosiga täcken. Sömn är bästa boten mot ensamhetskänslan.

Nu dricker jag kaffe och ska banne mig läsa den där boken! Idag är den bråkiga griniga ensamhetskänslan borta men jag vet att den lurar i vassen! Bäst att börja läsa tips och överväga att slänga upp hjärtat i charken igen!

Sedan balanserar jag det med Fåret Shaun samt att spänta stickor! Det SKA brinna en brasa innan jag ger mig!

//a