Träning…

Jag försöker vara optimistisk även med en hälsporre som jävlas. Att gå långa sköna promenader, nå runners high har bara varit att glömma, jag börjar faktiskt överväga att gå till läkare och lära mig hur jag skall tejpa skiten.

Då får man vara glad över annan träning. Som att simma på Nydala och få fågelparasiter och badklåda. Umelagunen erbjuder ett skönt och mera kemikaliskt alternativ. Cykling har ju också blivit ett bra alternativ nu när jag pumpat däcken.

Sedan har jag ett mer eller mindre dagligt pass av en helt annan kaliber…

Överkroppsträning?!

Denna träning innebär att jag vevar markiser in och ut allt efter hur solen vandrar… Som handcykling liksom, kan nu veva in och ut markiser i hög hastighet utan att måsta pausa..

Alltid ett framsteg -Som en karamell att suga på 🙂

//a