Jag fixar inte väckarklockor som skräller på morgonen! Jag blir både rädd och arg av sånna oljud. Jag vaknar istället till Debussy på mycket låg volym.
Det bästa uppvaknandet är när jag vaknar av att jag hör min son skratta i sömnen på morgontimmarna. Denna torsdag har jag fått just det uppvaknandet.
Skratt och glädje smittar 🙂
//a
Idag fick jag RÖSTKORT i brevlådan. Det kvalificerar inte som ”riktig” post och därför är jag innerligt tacksam att jag fick ett ÄKTA vykort från New York igår och som INTE var från min familj!
Det här att rösta…
Året jag fyllde 18 år var det val i Sverige och jag fick rösta för första gången. Hemma har vi aldrig diskuterat politik eller ideologier särskilt mycket. När jag var 7 år och gick i 1:an och kom hem och krävde att få veta vad mina päron röstade på lärde jag mig att det faktiskt är privat och inget som behövde diskuteras i skolan!
Inför valet när jag var 18 år förkunnade jag därför högt och ljudligt att jag skulle rösta på Moderaterna varpå min far snudd såg ut som Tyko Johnssons i ”Karl-Bertil Johnssons julafton” när han utbrister ”Har jag närt en kommunist vid min barm?”. Mina päron såg ut att vilja utbrista ”Har vi närt en moderat vid vår barm?!”
Under åren har mina röster fallit olika, jag har i allafall alltid försökt sätta mig in i valet och hängt med i debatter så jag haft en uppfattning, en åsikt, en tanke om VAD jag röstar på och för!
Nu rör denna folkomröstning en vårdfråga… Å jag skall absolut gå och rösta den 8 september (som för övrigt är en mycket bra dag!).
Jag är varken medicinsexpert, politiker eller annan samhällskunnig person…
Däremot är jag människa. Får jag en hjärtinfarkt, är mitt barn med om en allvarlig olycka, drabbas en anhörig av en stroke (där varje minut är dyrbar) vill inte jag se en jädra akutbil komma rullandes! Jag vill se en ambulans med blåljus och sirener och det skall vara plattan i botten samtidigt som medicinskt kvalificerad personal kan utföra sina arbetsuppgifter i ”bagaget”.
Jag bor inte i inlandet jag bor knut om knut med NUS men det måste väl ändå vara självklart i ett län med sjukligt långa transportsträckor att det finns fullt utrustade ambulanser?!
Det är väl allmänt känt att man INTE skall börja knövla in en människa med misstänkt hjärtinfarkt i en bil och börja gasa på själv?! Men hur har man tänkt när man på fullaste allvar ersätter en ambulans med självaste ”knövelbilen” då?
Jag blir upprörd!
Om landstinget behöver spara pengar kanske man skall börja i en annan ände?! Till exempel se över det administrativa kvarnhjulet som snurrar långsammare än pluto!
Börja att prata med patienterna, dom har säkert sett det mesta inifrån och har garanterat värdefull erfarenhet hur saker och ting kunde bli mera effektivt! Både resurs- och kostnadsmässigt!
Röstkortet får sitta på kylskåpet tills det är dags, å jag är helt övertygad om att fler än jag skulle vilja se en ambulans när blodet sprutar eller hjärtat stannar!
Oavsett vart i länet man bor!
//a
Nu skall jag också börja köra som en gubbe! Tror jag…
Då kör jag precis som JAG vill och skiter fullständigt i andra. Det låter ju jädrit smidigt för min egen del. Allt och alla andra får flytta på sig, väja undan och göra vad dom vill! Väganarki helt enkelt a’la gubbe!
Idag kom jag och körde vid en vägomläggning. Mötande körfält hade ett HINDER och således stopp på sin körbana. Döm om min förvåning när jag då har en gubbe som kastar sig in i MITT körfält och helt ogenerat brassar fram så jag fick nita och backa för att karl’n skulle komma fram!
Jag har uppenbarligen tänkt fel -Att om hindret är i mitt körfält skall jag vänta tills jag kan passera inte bara kasta mig ut. Kanske man gör så vid omkörningar också?! Jag ser nya möjligheter öppna sig när det gäller framkomlighet… Allt jag behöver är en keps!
Samma fenomen upprepades av annan gubbe lite längre bort. Då hade han en grävskopa mitt i sitt körfält men det hindrade ju inte honom att preja ut mig som kom i mötande fil och fräsa förbi… Han vann säkert tre sekunder på den briljanta omkörningen!!! Tre sekunder…
Gubbköring a’la hetskorv!
Tur det finns kvinnor, män, killar, tjejer i trafiken för att balansera upp gubbkörningen!
//a
Frukost är ett kärt samtalsämne. Jag tycks mig ha hört att frukost bör vara det största målet på dagen då det är då hela kroppen skall startas och ämnesomsättningen är som högst. Oavsett måltid skall man alltid tänka på färger har jag hört. Få i sig så många olika färger som möjligt!
Men att sitta och lasta i gröt, ägg, smörgås med allehanda grönsaker i ottan är och förblir ett mysterium för min del. Det fungerar helt enkelt inte. Jag behöver vakna först.
Fil & müsli går an för min del, men att koka gröt i arla morgontimman… Nej!
Päronen tog hem en liten påse frukostflingor från USA för att kiddo skulle få smaka. Han konstaterade torrt att ”dom där” även finns här. Vi har dock aldrig testat dom.
Fruit-loops?
Dessa färgglada ringar smakade inget vidare, dom var söta som bara den.
Den enda fördel jag kan se med dessa flingor är att dom erbjuder sinnet en viss tillfredsställelse genom sina bjärta färger. Man blir, om inte annat, glad av att se dom.
Skulle således kunna ha en liten skål på bordet enbart för ögat medan jag samtidigt maler på med müslin 🙂
Goodmorning!
//a
Kisse mår bättre denna kväll…
Humleätaren…
När vi hälsade på igår kväll var det som att ta avsked, för katten var inte pigg alls. Då låg han med öppna ögon och vimlade.
Vi inväntar besked på blodprov om eventuell förgiftning… Håller tummarna att han ”bara” mött en huggorm, ätit en geting etc..
Som han såg ut igår vill jag inte se honom igen…
//a
Konstaterar att vardagen onekligen är här…
Back to basic…
Det syns till och med på maten som förbereds till middag… Basic korvgryta till sonens stora glädje!
Kommer inte ens ihåg när jag såg en morot senast 🙂
//a
Första dagen tillbaks på jobbet kändes riktigt bra. Bara en sak som var en nyhet som kändes akut att åtgärda: Ändra konto till nya banken för utbetalning av LÖN!
Därför kändes det ytterst viktigt att direkt åtgärda det vid hemkomst.
Kiddo och hans kompis påbörjade att bygga en ”gruva” inne på hans rum. Dom frågade flera gånger om dom fick ta alla kuddar som fanns.
”-Mmmmmmmmm” svarade jag och läste instruktioner till bankbyte och lönekontoregistering
Jag hörde glada röster och det projektades för fullt.
”-Är det verkligen säkert att vi får ta ALLA kuddar?!” undrade kiddo än en gång.
”-Mmmmm visst visst går bra -Men INGA täcken!” mummlade jag bakom dataskärmen
”-Nej då vi tar bara kuddarna… ALLA kuddar”
”-Mmmmm….”
När jag sedan återvände till verkligheten i mitt hem, dvs var klar med registreringen uppdagade det sig att ALLA kuddar även omfattade soffkuddarna. I vardagsrummet stod således ett tomt soffskelett och ekade av smulor.
Jag ropade till killarna som försiktigt tittade fram under kuddkaoset…
”-Hörrni, TACK! Tack för att ni tagit soffkuddarna, nu blev det väldigt enkelt för mig att städa. Vilket bra initiativ av er grabbar! Å så lägger ni tillbaks dom när ni är klara va?! ropade jag roat
Jag tror dom blev snudd på häpen. Glada lovade dom att lägga tillbaks allt senare.
Kreativiteten har inga gränser. Dom leker Minecraft och i ”grottan” har dom lagt ut swarovski-kristaller som ”diamanter” som dom nu skall ”mine:a” fram.
Själv har jag dammsugit ur soffan och så kan jag stryka det från den mentala ”To-Do-Listan” för att undvika ”pelle snusk” här hemma…
Nu middag…
//a
Ibland uppskattar jag att bli påmind om dom enklaste saker här i livet. I synnerhet efter dagar som igår.
Gör således nytt försök att återfå vardagen utan akuta utryckningar hit eller dit! Vaknat har jag gjort (hade tre larm programmerade!!!) och kaffe har jag fått.
Tänkte därför att den nya lilla ”Genuine sagawise stones” som fanns i den vackra lådan skall ligga väl synlig för min inre syn idag!
Budskapet på stenen är mycket enkelt och ibland mycket lätt att glömma bort.
Sagawise stones…
Det är i nuet livet ÄR!
//a
Jag älskar vardagen men den här formen av brutalvardag betackar jag mig för framöver! (Så att ALLA vet!)
Denna måndag började med att jag redan runt 04-tiden uppmärksammade sms från Ugglan att kisse var väldigt sjuk. Då jag haft ansvaret blev jag givetvis illa berörd. Väckaren ringde prydligt 06:03 och jag tittade på klockan nästa gång klockan 07:00 och flög upp som en fjäder. Försovning minsann så här första dagen till ära… Jo man tackar!
Kiddo var på gott humör och vi tog oss till skolan i tid. Dagen till ära hade jag begärt tjänstledigt då jag inte visste om det var tänkt att vi päron skulle vara med på något upprop. Någon information har alltså inte gått ut till oss. På väg till skolan förkunnade junioren att hans skor blivit för små!
Min plan var att besöka sjukgymnasten, kem.lab och klockan 13:00 hade jag tid hos min frisör -MYCKET välbehövligt efter tre månader av sol, vind och vatten! Eftersom jag försovit oss rationaliserade jag bort min ”frisyr” bestående av gömt skitigt hår i en halvtaskig knopp på huvudet! Jag tröstade mig med att jag skulle till frisören. På väg mot skolan fick jag info att kisse var fortsatt mycket dålig. Därför skulle Ugglan inte kunna vara ”barnvakt” efter skolan medan jag skulle hänga hos frisören.
Så efter att ha lämnat kiddo i skolan (som inte alls ville ha med någon morsa!) och tagit reda på när skoldagen var över, gick jag till katten medan jag samtidigt av- och ombokade frisören! Väl hos päronen låg Kisse stilla med frånvarande blick, med öppen mun och under honom låg en våt fläck av saliv -Jag tänkte FÖRGIFTNING. Det blev således akut att få tag i veterinären.
Prisa gudarna för Mariehems hälsocentrals lab, dom var vänliga nog att ta emot mig så jag kunde lämna proverna där. Det hanns dock inte med att tvätta eller fixa till håret, kläder etc som planen varit efter raketuppskjutningen i ottan! Sjukgymnasten fick sedan tejpa min häl i 120 knyck.
Sedan rally för att köra katt till veterinär då Tarzan var borta på möten med bilen hela dagen! Katten sövdes för att kolla om något satt fast i munnen eller halsen. Man fann två märken på tungan, så han kan helt enkelt ha blivit biten eller stungen av någon insekt -därav förgiftnings symtom. Hem med katten, hämta sonen och iväg till sporthuset för att inhandla nya skor.
På SPORTHUSET kunde jag konstatera, i alla deras miljarder speglar samt den charmiga TV:n med övervakning exakt hur förjävlig jag sett ut hela dagen. Mycket skojig vardagsrealism helt enkelt.
Fick rapport att katten börjat kvickna till efter att ha blivit sövd och att han med precision fått in tre ben i kattlådan men inte det fjärde och således kissat ner hela sin matta!
När jag sedan står och plockar fram löken för att börja göra köttbullar frågade jag kiddo vad dom fått i skolan och jag blev inte helt förvånad att dom fått just köttbullar, sås och potatis. Därför blev det plan B till middag, som i sin tur innebar att vi saknade Sweet chilisåsen som jag SKULLE ha handlat efter mitt besök hos frisören…
Sitter nu och andas ut med min kaffekopp efter en bisarr rivstart på vardagen. Konstaterar även att ny forskning säger att kaffe förkortar livet… Före sommaren förespråkade annan forskning kaffe för att förebygga demens… Jag blir förvirrad av alla budskap.
Får vara hur det vill med båda fakta och jag konstaterar att min morgonkopp och efter middagenkoppen är odiskutabelt oavsett vad. I synnerhet om jag skall tackla fler vardagar som denna.
//a
Jag tänker hålla semestern inom mig en tid framöver…
Därför tänkte jag dizza klockan helt enkelt och i stället dekorerar jag mig med ett förtjusande armband från ChinaTown San Fransico!
I stället för klockan…
Känns snudd som att JAG varit utrikes 🙂
//a
Kommentarer som inkommit