Size Zero…

”-Anna är ingen modell, men även om hon vägde 250kg så skulle jag ändå vilja lära känna henne” sa han och väntade förväntansfullt på reaktionen…

Så här beskrev en kille som jag hängde ihop med mig för sin kompis när han fått frågan ”Vem är Anna” Detta var hans första spontana ord som han valde att beskriva mig med och han var så jävulskt övernöjd när han återgav det hela till mig.

Min reaktion var ”-Men vad FAN har min VIKT med saken att göra?!” morrade jag och kände en vulkans vrede vakna! Handlade inte ett smack om att jag på något sätt inbillat mig att jag var en modell utan helt enkelt hur fan man kan börja med att beskriva en människa på det ytliga och utseendefixerade viset.

Jag fick förklarat för mig att detta var en OERHÖRT fin komplimang men jag har ännu till dagens datum väldigt svårt att få ihop den logiken! I stället kan man vara ärlig och säga att man föredrar size zero idealet -Ty det är ett ideal jag aldrig kommer eftersträva.

Denna episod utspelade sig för kanske fyra år sedan och jag kom att tänka på den där obegripliga ”komplimangen” idag när jag ånyo blev ombedd att gå mannekäng på en klädvisning framöver.

Nej, jag är ingen modell, jag är en verklig kvinna!

Å jag är oerhört glad att jag blev tillfrågad att representera en annan kroppsform än den vi matas med dagligen från alla håll och kanter…

//a