Nej nu ringer vi…

”-Nej, NU ringer vi mormor och morfar… Dom får komma och hämta honom NU” förkunnade min väldigt trötte son när katten för femtielfte gången hittade något som levde om denna kväll.

Sonen satt spikrakt upp i sin säng med armarna i kors och tittade förtvivlat på kisse som just hoppade upp på hans bokhylla och hann riva ner hans fem fina glasfigurer. Ty så är denna kisse, finns det något som ligger framme på en bänk då sopar katten ner det.

Vi har fått riva ner en hylla från väggen i köket då katten kom på att han kunde ta sig upp på hyllan och sedan kämpa för att komma åt köksklockan, en hylla som inte sitter fast riktigt och som definitivt inte är till för att användas som katt-trampolin!

”-Hur KAN dom ens sova med den här katten” sade min son förtvivlat då han på allvar började oroa sig för en sömnlös natt…

Jag vet inte hur många gånger min son förkunnade att ”katten får åka imorgon” innan han själv slutligen somnade. Kiddo är nu i tryggt förvar i sitt rum och ordern var tydlig… Hans dörr skall vara stängd. Katten skulle kunna ta ett snack med mig om den ville något mer under natten, som att kräkas till exempel.

Jag tyckte nästan synd om min pojke då han olyckligt konstaterade att det inte varit så genomtänkt att ta hem kisse till oss men ”han var ju så ledsen över att inte få en ny kattunge….” Jag tror den lusten dämpats en smula efter denna kväll…

…jag kan givetvis ha fel!

//a