Barnen från Frostmofjället…

Jag gav mig ut denna afton. Hade inte noterat att det börjat snöa så jag blev mycket glad över att konstatera att tillvaron utanför  min dörr åter är ViT! När jag började gå blåste det rätt skönt och snön piskade på. Jag kände mig som barnen från frostmofjället när jag gick genom skogen.

Senare när jag vände kosan hemåt hade jag samma känsla. Snön yrde på och det nöp en liten aning i kinderna. Nema problema. Jag gnäller icke över snö -Hellre kyla än hetta! Kylan får mig att känna mig levande och frisk medan hetta får mig att känna mig seg och långsam.

En annan sak som slog mig när jag knatade på är att anledningen till att jag gillar kylan är att det faktiskt går att klä sig mot just den, är helnöjd med min nya mössa (som även den ser ut som en smurfmössa på mitt huvud) och konstaterar att mina vinterkängor fungerar utmärkt med mina ortopediskainlägg.

Hoppas hoppas att denna snö får ligga kvar… Noterar att min tidigare önskning på önskelistan faktiskt blivit sann… Omtag med snön efter stormen – Så nu önskar jag att snön ligger kvar hela vägen fram till jul!

Nu en kopp jasminte så jag får upp värmen innan sänggång i min svala säng!

//a