Välkommen paranoia!

Alla som har barn vet vad som gäller när kidzen får magsjuka! Man sitter nära, sida vid sida, mjukar ryggen, sträcker fram papper, ger vatten när raketerna flyger som projektiler! Jag skulle aldrig sätta en hink under hakan på kiddo, dra mig undan och säga ”Lycka till!”

Det gör att när han kvicknat till så kommer den stora paranoian smygandes. I eftermiddag har jag sovit som en utslagen efter en smärre journatt och kiddos pappa har spelat spel, sett på Avataren Aang och roat den tämligen trötta sonen.

När pappan skulle gå iväg kom den där intressanta konversationen:

”- Hur mår du?” frågar han vänligt
”- Hur så?! Hur mår Du?!” svarar jag stirrigt och sammanbitet
”- Nej men alltså känner du något? Vet fan inte om magen är konstig” säger han å ser lite sammanbiten ut han också
”- Jag vet inte heller… Känner mig konstig, svinont i huvet och fryser… Eller vad menar du med KONSTIG?!” svarar jag och blir misstänksam
”- Äh, jag vet inte…” konstaterar han
”- Jag är rädd….” säger jag samtidigt som jag börjar slanga mera vätska -Just in case!

Ugglan är lika paranoid, vi delade ju BiL i lördags! Vi har talats vid och ingen av oss diskuterar OSS -Vi diskuterar kiddo! Vi diskuterar katten. Vi diskuterar deras resa. Vi diskuterar vädret. Slutligen konstaterar vi att paranoia är ”waste of time” och att det lönar sig föga att oroa sig! Japp, så gör vi, vi ska iNTE oroa oss utan ta det som det kommer! OM det kommer…

Det är så lätt att vara klok och rationell, men när man haft närkontakt med fyrverkeriet är man fan rädd på riktigt! Eller rädd är man väl inte heller. Det är väl mera ovissheten NÄR det är dags att checka in på badrumsgolvet vid toastolen..

I detta läge är jag sjukt glad att jag har golvvärme… Alltid något positivt i denna beredskapstid 😀

//a