1h35 minuter kvar.. Vad gör vi?!

Som förälder har jag arrangerat kalas. Det har oftast handlat om kalas på ca 2h. Vi har haft kalas på Leos lekland och även på Busplaneten. Det är supersmart med kalas på sånna ställen! MEN så kommer en tid då sådant inte längre uppskattas… rättare sagt så uppskattas det säkert men det upplevs för ”barnsligt”, i stället blir det mera ”party” det blir frågan om.

Vi har fixat allehanda partyn, inte enbart födelsedagsrelaterade. Ett år låg sonen på akuten när hans helt egna ”pokemonkalas” skulle börja. Sjukhusvistelsen blev rätt lång så istället för pokémonpartaj i maj blev det Halloween-kalas i oktober… DÅ var han redo kan jag säga!

Inför dessa partyn som hålls hemma vid inbillar jag mig att det måste vara lite samma ”tänk” hos alla föräldrar. Man gör upp en mental tidsplan, man tänker fika, lekar (som man klurar ut och sliter sitt hår i sista minuten för att finslipa för att passa alla gäster), möjligtvis fiskedamm, alternatvit disco -TYP!

I en vuxens perspektiv delar man in kalaset i tidszoner, VUXNA tidszoner… Sedan står man där och har slevat fram tårta och fika, man har ryckt undan porslin. det har slitits upp eventuella presenter och man har flängt fram lekar och sedan har man ett gäng kidz framför sig, sjöblöta av svett, lyckliga med blossande kinder som undrar vad som skall hända härnäst. Själv tänker man att föräldrarna nog snart borde vara på väg för att hämta sina partykidz och det är då man tittar på klockan och inser att till barns partyn gäller det att ha planer hela vägen från A-Ö då det blott gått 25 minuter av kalaset och 1h35minuter återstår!

Det är lite samma fenomen om man A) skall vara barnvakt hos någon eller B) skall ha barnvakt hemma hos sig -Dom planerade aktiviteterna som man raddat fram är överstökade innan föräldrarna ens hunnit lämna byggnaden och sedan står man där och måste improvisera!

Som förälder skulle jag aldrig jämställa barn/barnvakt/barnkalas med kattvakt… MEN det har banne mig sina likheter.

Jag borstar katten så han blir sprakande elekrisk, jag leker med honom, jag kliar honom, bär honom, jag ger medicin, jag ger mat, byter vatten i vattenskålarna på alla tre våningar i huset, jag rensar kattlådor och likförbenat har jag en katt som tittar på mig med uppfordrande min hEla tiden som att han vill säga ”-Jaha… å vad ska vi göra nu?!”

Jodu, lilla kisse jag har minsann haft hand om dig förr så jag vet vad som gäller! Idag skall ett nytt 1.000 bitar pussel dukas upp och DU skall få hjälpa till på ditt helt egna och unika vis!

För en gångs skull har jag trumfkortet på hand -HA!

//a