Under taket…

Alltså… Det blåser så att det låter som att någon står och kastar grus på min dörr… Vidare låter det som att mina fönster skall ge vika vilken sekund som helst!

Idag har jag fått den ultimata upprättelsen av min far! Tarzan kom i ottan för att montera fast lampan som igår hette allehanda fula namn (Jag har ju nämnt att jag är fantastiskt kreativ när det gäller svordomar!). Jag lyckades inte alls montera fast den där rackaren TROTS stegen!

Tarzan kom och fick vackert vingla på såväl stege som balansera på min säng. Det slutade med att han vinglade på sängen och jag på stegen. När den ÄTNTLiGEN var fäst under taket klev han ner på stadigt underlag och konstaterade att ”-Det där var verkligen inget en-mans-jobb”.

Jag har aldrig varit mera tacksam över att höra det då den internationella kvinnodagen kan få en att känna pressen att MiNST kunna skruva ihop en bil från scratch! ”Kvinnor kan” heter det ju som bekant och när man inte ens får upp en lampa utan hjälp från en karl börjar man ju smått misströsta!

Nåja, tillsammans fick vi upp eländet och nu återstår bara monteringen av dom tindrande prismorna som skall dingla och göra tillvaron lite mera flärdfull! Med det sagt konstaterar jag att jag kommer behöva stegen… Vet inte hur jag tänkte när jag optimistiskt skickade ner den i förrådet igen!

//a