Stavgång…

Jag erkänner: Det tar emot något oerhört att ge mig ut på STAVGÅNG

Jag vet att det är skitlöjligt men jag tycker det känns fånigt att stava fram…. Å jag hör själv att argumenten är vattentunna och ännu löjligare.

Jag har ett par stavar… NÅGONstans, jag tror jag ”tappat” dom i någon flytt vilket är ytterst retligt då min PT rekommenderat just StavgÅnG som alternativ för att förbättra konditionen. Alternativ för MiG alltså!

Jag fattar, man får en större rörelse än att ”bara” gå men ändå… Stavgång…

För ungefär 10 år sedan brukade jag gå upp i ottan och gå stavgång av den enkla anledningen att jag inte ville stöta på människor när jag klink-klonk-klink-klonk stormade fram! Kanske ett alternativ så här 10 år senare?

Det är bara att lägga ner den där barnsligheten och börja gräva i förråden för att åka och köpa nya bär, om möjlig, emot ännu mera! MEN darn it… Jag gör det!

Nojan över konditionen kommer till följd av alla otaliga narkoser jag genomgår, jag är ju rädd om pumpen! Jag är även övertygad om att det underlättar på så många sätt om man har en någorlunda grundkondition.

Alltså går jag nu ut utan stavar -I nuläget är allt bättre än ingenting! 😀

//a