Let’s do it ALL…

Ingen panik let’s do e.v.e.r.y.t.h.i.n.g. på en gång!

Sonen landade hos mig efter skolan, han var mest oroad över hur våran höstlovsvecka skulle bli.. Skulle jag kunna åka iväg med honom? Kände jag mig trött? Skulle jag in på sjukhuset igen?!

Därför var det väldigt goda nyheter när läkaren ringde och bestämde att remiss skulle skickas till Huddinge -Jag uppskattar oerhört att kunna vara tydlig mot min son så han vet det han behöver veta. Så vi pratade under varsin filt i hörnet på soffan och så kunde vi båda konstatera att höstlovet var ”räddat”.

Sedan såg vi film tillsammans och myste i soffan, ty kvällstid är mer ”polartid” (precis som det skall vara) än att umgås med Mum… (som jag numera kallas!). Jag fick alltså eftermiddagen!

Därefter skulle vi laga MiDDAG tillsammans. MiDDAG är alltså MAT som skall ÄTAS. Det var då sonen kom på att han skulle BAKA.

Jahaaa….

Så jag roddade middag, han dukade och BAKADE och jag diskade… Teamwork! Jag konstaterar att jag aldrig skulle kunna bli kock då min stressnivå är minus 120 redan från början i köket. Jag springer mest runt och torkar och vill ha bort saker som är använda. Fixar inte det där totala kaoset som kan uppstå i ett kök på fem sekunder!

Nu sitter han i sin kompisvärld och jag får ho-ho:a bäst jag vill -Jag är även rekommenderad att slutföra baket, vilket inte förvånar mig! OM jag skulle göra det skulle vi dela muffins:arna rättvist konstaterade sonen! I annat fall skulle jag få en…

Jag bara ler!

//a