16 minuter senare….

”-Men HJÄÄÄÄLP!!!! KAKAN!!!!! TELEFONEN ÄR JU PÅ LJUDLÖS!!!!”

Å där låg jag på min säng och log från öra till öra.

I dag är det sista lovdagen och sonen och hans polare har roat sig. Jag sade -Vad som helst BARA jag slapp bli engagerad.  Så dom stängde in sig i badrummet och testade den nya vattenbalongspumpen -Fungerade jättebra. Å vattnet som hamnat på golvet hade dom torkat upp, med massor med handdukar! Som jag tog reda på. Jaja, dom hade kul och dom gjorde precis som barn gör -Tog det som fanns tillhands.

Sedan ville dom baka. Vi diskuterade villkoren. Absolut, jag uppmuntrar bakning MEN då skall det vara enligt recept inget mixande och gojsande OCH jag ville inte bli involverad.

Absolut -Jag skulle få frisedel för att få vila -TACK! Efter allergireaktionen har jag varit väldigt trött och sliten. SÅ jag gick och lade mig för att läsa… Gick inte lång stund så stod dom två killarna och undrade om jag kunde ge några konkreta hands-on-tips på hur man fick fram ENBART en äggula. Det slutade med att jag fick följa med och fixa fram två äggulor. Det kändes faktiskt bäst så, helt ärligt… Curling har inget med saken att göra, jag tänkte enbart på mitt kök och mitt kylskåp.

En hel den hojtande senare så kom sonen in med en liten stekpanna och frågade OM man kunde kanske värma något som bara skulle värmas lite. Jag frågade om det var något som skulle STEKAS eller KOKAS. Det kunde jag ju givetvis inte få svar på eftersom risken då fanns att ”överraskningen” skulle avslöjas. Det slutade med att jag, utifrån bristfällig information, sade att det liksom bara var att prova sig fram. Det slutade ungefär några sekunder senare med att jag kallades till köket… Där en tygkläddstol fått agera ”stödbord” i brist på arbetsytor och där nu en stekpanna med mjölk i stod och droppade… Längst stolsbenen rann mjölk.

Dom fick rodda i ordning och hjälpa till medan jag skruvade loss stolsitsen och körde vanish, kastade in den i tvätten tillsammans med handdukarna som agerat golvtrasor.

Sedan var bakningen klar. När killarna roddar undan på sin nivå tog jag över. När köket stod klart konstaterade jag att timern som dom ställt var inställt på ljudlös. Varpå jag lugnt slog av timern, tog ut kakan ur ugnen och släckte ner. I ett annat rum satt killarna och petade med något spel. Långt från kakbak.

Jag gick och lade mig på sängen och kände mig väldigt involverad av alla incidenter, samtidigt full i skratt. Det tog 16 minuter innan sonen tydligen kom PÅ att larmet var på ljudlöst och det blev ett hiskeligt liv. Dom var rätt nöjda över att kakan var räddad.

Jag är rätt nöjd över att köket står stilla!

//a