Gunga mitt i livet…

Efter en kväll med århundradets värsta klåda på/under/i fötterna återhämtade jag mig rätt bra igår. Idag börjar jag rent känna mig på banan igen.

Jag är optimistisk! Jag har smetat på mig solskydd och har druckit vatten. Vatten ÄR verkligen gott.

Sivert är på plats efter att ha fått spendera en dag på bänken. Har hittat en ypperlig ram att sätta in sonens stjärnkarta i -Tänk vad man kan hitta bakom en dörr!?!

Tillvaron känns outhärdligt händelselös OCH det värsta av allt är att jag VET vilken ketchupeffekt som väntar -Bara att hålla i hatten och hänga på!

Läste förresten på VK.se om att räddningstjänsten fått rycka ut och rädda någon ungdom ur en gunga -Tro mig… Jag var rätt säker på att jag skulle få göra samma sak härom kvällen när jag var ute med sonen och fick för mig att gunga! Att gunga är fruktansvärt roligt! Ett underskattat nöje och ett väldigt enkelt sätt att njuta av nuet -Det var dessutom rätt awesome att faktiskt hoppa av den i ganska hög fart!

Jag fastnade inte -DET är något att vara tacksam över känner jag så här i efterhand!

//a

PS: …jag hade nog faktiskt dött om jag blivit tvungen att ringa räddningstjänst och be dem bända loss mig… Så länge man tar sig framåt utan hjälp måste allt betraktas som bra!

PS2: Bored beyond belief (L.A Story 1991)