Get Up…

Inte för att jag tror att någon undrat vart jag tagit vägen… Men godmorgon!

Fredagen tog fullkomligt musten ur mig, därför har helgen tillbringats i total stillhet, i stort sett bakom persiennerna som värsta skummisen.

Har konstaterat att det inte bara är bilen som tycks ha flippat ur den här sommaren, ljudet på TV:n till exempel, låter helt galet (som att basen är sprängd) och sedan har det varit det här med torktumlaren. För att reda i kaoset (efter torsdagens hemkomst) har inneburit att tvätta och det har varit mycket handdukar och sängkläder. Och att då inse att torktumlaren verkligen inte alls fungerar har verkligen varit ett ”Jaha…”-moment. Alltså har jag haft saker hängandes på tvätt precis överallt. För att göra kaoset totalt typ!

Inte konstigt att man bara vill dra ner persiennerna.

Jag har läst böcker. Sett film. Sett dokumentärer. Pysslat med tapetrullen har jag inte ens orkat däremot tog jag mig en lång härlig promenad igår vilket var ohyggligt skönt. Jag har behövt vara tyst och själv helt klart! Och som jag har sovit!

Sedan har jag testat larmet denna morgon. Ställde Debussy’s Clair De Lune, som är så vacker att jag lycklig sov vidare. Sedan började nästa låt, The Verve’s Bittersweet symphony som jag också blev så lycklig över att höra. Tills jag någonstans insåg att det inte alls var ett larm utan min ringsignal.

Det var Tarzan som undrade om jag var på väg med bilen… Tack säger jag för att han ringde!

Jajjebopp, nu är jag redo att köra sista svängen med fladderljudet och sedan ta en låååång promenad hem. Jag behöver en riktig måndagsstart -Såå på med skorna!

//a

PS: Bra påminnelse att det här med somlig musik som ”wake-up call” inte alls fungerar för mig… Det måste vara betydligt högre BMP för att få upp mig ur gosiga fluffiga varma kuddiga sängen!!!