Den förlorade timman…

Runt lunchtid var jag helt tillfreds med hela tillvaron! Det kändes som att det varit den förlorade timman som gjort att jag känt att jag jagat bussen senaste månaderna. Äntligen normaltid alltså. Ugglan hörde av sig och undrade om vi ville äta köttgryta hos dom eftersom hon skulle göra ett storkok. Jag tackade nej eftersom jag hade kött redo själv.

Sonen skulle ha en kompis så jag bestämde mig för att riva ut hela skrubben, dvs sidan där jag har ett hyllsystem. Jag tänkte sortera, organisera och komprimera lite. Så jag kastade ut alla kartonger (och det var väldigt många) jag började precis överallt samtidigt. Typ! Sonen och hans kompis ville testa att göra maränger. Så dom var sysselsatt.

Tills jag hörde talas om 10 äggvitor, då jag gick dit och bad dom typ dela receptet i fyra. Sedan fortsatte dom, tills det blev något fel. Så skulle jag bara fixa till det och undertiden började dom med något annat. Så där stod jag med en laddning maränger. Som jag mitt i röran spritsade ut. Sedan återgick jag till mitt.

En till kompis tittade förbi och någonstans långt efter att marängerna hamnat i soptunnan, väldigt mycket kartonger stuvats ihop tomma och skrubben började likna någorlunda ordning skulle jag börja med middagen. Köttet luktade sötsmörigt och läskigt. Å då tog i alla fall min ork, jet och allt annat slut.

Så jag ringde Ugglan och frågade om jag fick komma med en gryta och hämta lite middag -Vilket gick bra! Jag är så oändligt tacksam just denna afton för det!

En annan sak jag gormat över en hel del senaste tiden är alla människor ute och vinglar i trafiken, till fots, på cykel etc utan reflexer. Det är väldigt mörkt och dunkelt just NU. I afton när jag hastade iväg med grytan konstaterade jag att jag hade mörka jeans, mörkjacka och en svart toppluva… Och inte en enda reflex på mig själv. Därför är jag glad över att ha fyndat en hel del snap-on reflexer i skrubben denna dag.

Det är sannerligen en god idé att vända ljuset mot sig själv innan man gormar på andra.

I alla fall känns det som att den där älskade timman vi just fått tillbaks precis hunnit i kapp, det där försprånget jag hade i förmiddags är borta och vi är helt på banan som vilken söndag som helst!

//a