Min vän…

Så stod dom i min hall -Min bästa vän och hennes två barn. Precis som förr. Kramar, skratt och bara den där sköna känslan av att få träffa människor man verkligen tycker om.

Det blev ingen lång visit men det spelade ingen roll, det som spelar roll är att det kändes som att tiden stått stilla, att vi tog vid där vi lämnade sist -I somras i hennes soffa någonstans runt Stockholm!

Nu var dom hos oss och vi skrattade och konstaterade att ”familjen” var samlad.

Så många middagar, luncher mitt i vardagskaoset, bästa campingresan med tält och små kottar, fester, händelser, flyttar, grässkövling -Allt gör att man kommer nära. På riktigt.

Att ha en vän som man vet finns där räcker. Vilken gåva det är. Att ha en vän som man gråtit, skrattat, svurit och gått igenom hela känsloregistret tillsammans med.

Rörande och värmande!

Det är sant, ärligt och uppriktigt. Jag konspirerade med hennes son om att peppra dom med bilder från vackra, härliga Umeå 🙂

Så även om jag betalt studielån, fordonsskatt, hyran, kastrering, försäkringar och allt det andra så har jag aldrig känt mig så rik!

Vänner är det enda guld man behöver i sitt liv!

//a