Relationsförvirring…

Jag och katten har ganska många samtal… Eller snack, mer rätt -Vi låter i turordning.

Hon säger Mjau och jag säger ”Jahaa” med olika betoningar i mitt jaha, ibland piffar jag till det och säger ”jasså” och ”på det viset”.

Dom tydligaste praten har vi i arla morgontimman ty då skriker hon mer än mjau:ar, jag frågar om hon vill ha mat, hon ökar volymen, jag svettas å sliter i läskig kattmatsförpackning å serverar = hon blir nöjd, äter och kommer sedan å kurrar som tack.

Det slog mig häromdagen att jag inte har någon aning om vad som försiggår i hennes huvud. Vi pratar å pratar å jag säger jaha å ändå har jag noll koll på vad vi snackat om.

Då kom jag att tänka på män!

Alla otaliga ”dialoger” jag haft med män som svarat ”jaha”, ”jasså” och sedan har det visat sig att dom inget hört för dom sett på sport på tv!? Eller att dom mer svarat av ren artighet och inte alls förstått att det ens var en diskussion!?!

Så jag kan säga som så att jag övar mig i den mer manligasidan av diskussioner tack vare katten!

Nu skall håret skövlas! Jag är utan röst, tokförkyld men glad att håret skall få bli ompysslat!

Katten får vara med en kompis med fyra ben, svans och morrhår -Dom snackar samma språk helt enkelt!

//a