Lilla smulan…

Den goda middagen är liksom avslutad, bara lite småprat och ätande på det allra sista.

Det är då en enda liten stackars smula hamnar fel. Det är då jag hostar så att jag samtidigt bara måste svälja för att inte spy. Tårar flyger liksom majs, jag håller på hosta, gulpas, hulkar och frustar över bordet!

Sonen lämnar snabbt köket medan jag famlar mot vattenkranen för att dricka vatten, lilla smulan hoppar upp och måste typ ligga och balansera mellan mat- och luftstrupe.

Jag har hällt i mig mineralvatten i panik så jag försöker parera hostningarna samtidigt som jag börjar rapa desperat -Så börjar jag skratta för det hela är så bisarr.

En lugn, god och trevlig middagsstund blir till en akut häcklöpning till toaletten -Men stäng dörren, vrålar sonen när han hör mina hostningar som övergår i hulkningar!

Jag lyckades lugna ner hela systemet, jag slapp dyka ner i toaletten, jag har torkat mascaran och ställt disken i maskinen!

En lugn vanlig onsdagsmiddag är absolut inte överskattat -Det är guld värt efter sånna här upplevelser!

//a

PS:….jag e hungrig!