21 dagar…

Igår eftermiddag stod mina föräldrars bil utanför min dörr -Jag blev hämtad för att få andas sanatorieluft i stugan! Under bilresan stod det ganska klart att jag inte var på riktigt bra humör. Det var ”dålig stämning”, ”hetsigt” och ”men va sträng du är” -Jodå, för jag var minsann sömnstörd autopilot som gormade när Tarzan tänkte köra om en traktor -Det kunde han GLÖMMA!

Jag muttrade vidare men det är något visst att landa i stugan, det var lättare luft och jag vet inte om det är den stora sjön som gör susen. Det kan ju också vara så att medicinen börjar ge effekt mer än att bara flippa ur humöret. Min läkare ringde också vilket var oerhört skönt då det är många frågor som dyker upp kring mediciner, smärtor och hur man skall hantera det ena och tänka på det andra.

Runt midnatt smög jag ut och njöt av att kunna vara ute -Det var inte KALLT! Det var skönt och friskt och vackert!

Jag vaknade före sex denna morgon, jag har kunnat sova ”bra”. För att undvika fräs och börja morgonen på den humoristiska kvisten hade min far dukat fram en ”stor kaffekopp” åt mig…

Han tyckte att jag gormat så mycket om ”små glas och små muggar”!

Sedan blev ju starten ännu bättre eftersom jag gjorde ett test på Facebook där det visade sig att mina dagar som singel tydligen är räknade… Bara 21 dagar kvar nu!! -Tänk vad dom vet va?! 😀

Jag visste väl att det skulle komma solsken efter regn eller nått i den stilen 🙂

//a