I en värld som inte är min…

Denna helg gjorde jag besök i en värld som inte är min. Jag har fått bo på ett femstjärnigt hotell med oerhört vackra och eleganta rum. Själv hade jag varit tacksam att få bo på Scandic Malmen i ett rum OVANFÖR marknivå, ty sist jag var där bodde jag UNDER markytan, granne med tunnelbanan.

Det är många minnen jag kommer ta med mig och ett är storleken på badkaret i hotellrummet ty efter att ha vandrat i Gamla stan tyckte jag att jag kunde unna mig ett bad. Jag började spola upp vatten, det tog hiskelig tid. Så innan det ens kommit halvvägs så tänkte jag testa mig att lägga mig ner och koppla av.

I mitt badkar, som jag fått måttanpassa för att få in i mitt badrum är det som så att när jag lägger mig ner och lägger upp fötterna på andra sidan så ligger jag rätt bra. Jag ligger alltså som en lätt böjd banan och inte som ett V. Ty jag är inte jättelång.

När jag lutade mig bakåt i badkaret på hotellet gled hela jag iväg, som i en vattenrutschkana och fann mig själv liggandes raklång på botten av badkaret!!! Jag skrattade rätt gott åt situationen och testade några gånger till, därefter fick det bli dusch, hade ingen lust att ligga där på rygg, på botten, helt klart dimensionerat för MiNST två personer!

Min far har fyllt 70 år och han gav OSS en upplevelse, en helg tillsammans att minnas. Jag har haft roliga, varma samtal till bords och när födelsedagsbarnet och det stora sällskapet gick ner till Café Opera tog jag och sonen en promenad tillbaka till hotellet i den sköna Stockholmskvällen. Jag rörs oerhört av generositeten och hjärtat hos mina föräldrar.

Min fars önskan var att ge oss en kväll att minnas i framtiden, och jag vet att den kommer uppfyllas! Med råge!

”-Pappa, ingen tuggar tuggummi som du…”

//a