En ren naturupplevelse…

Jag avhandlar en hel del bisarra ämnen i min ensamhet, det börjar kännas som att jag är redo för såväl lagerbladskrans som doktorshatt faktiskt.

Annat som ramlat i fokus denna helg har varit djurlivet. Såg en skogsmus (eller annan liten gnagare!!) som kom löpande längst vägen för att sedan dra upp för en snöhög i en rasande fart och sedan försvinna ner bakom kullen. Kan förstå poängen med att dom är snabba för den var väldigt exponerad på den vita snön och med tanke på att en slaguggla siktats i stugan gör den nog bäst i att hålla farten.

Hackspetten har hållit låda i aspen och det verkar som att den försöker mata in frön från fröautomaten i trädet?! Ytterst märkligt.

Mest märkligt kändes det nog ändå när jag fortfarande satt med morgontofs och kaffemugg och surmulen tittade ut, och ser en ren (!!!) segla upp bakom snön. ”-En ren” sa jag rakt ut varpå mina föräldrar undrade om jag var helt väck, tills dom faktiskt såg den ensamma renen som yrade runt utanför stugan. Den ensamma renen gick runt på skaren för att slutligen ge sig ut på isen och försvinna. Jag kan ju förstå att den äldre generationen trodde jag yrade, jag är inte jättefestlig att ha att göra med, jag kommer och går lite som en strövren, ut och in i storstugan, försvinner in i hörlurar och ljudböcker som jag inte kan koncentrera mig på. River upp min duk som för att jag inte begriper hur dom menar mönstret. Det är lite rörigt. Kände nog en viss samhörighet med renen som klev runt, tittade avvaktande på mig innan den helt lugnt strövade vidare.

Jösses, innan helgen fick jag ju lite input också! Så här i covidtider är det synnerligen inte det vanligaste. Jag var faktiskt på Ikea, kan inte för mitt liv begripa hur det förr i tiden kunde kännas som julafton att få besöka Ikea i Sundsvall. Jag hittade det jag kom för att finna och tog faktiskt en kaffe också -Måste verkligen berömma dem för hur de arrangerat fiket! Max en person/bord och de som vägrade blev tillsagda. På tal om covidvaccin börjar jag känna att jag tar vad som helst, sputnik eller Astra, ge mig bara något! Denna pandemi, i synnerhet förra våren, med karantän är allt annat än trevliga minnen. Den enda humorn med isoleringen förra våren är det faktum att två balar skithuspapper inhandlades som OM det var det som skulle behövas -Kanske för att bygga ett fort att gömma sig i möjligtvis! Med isolering och nedstängningar har våldet i hemmen ökat, kvinnojourer har fått jobba för högtryck för att hantera pandemins effekter.

Det är i alla fall en helt ny vår, naturen vaknar, jag ser knoppar på träden och försöker ta mig tid att betrakta det -Någonstans vet jag ju att just sådant skall vara bra för sönderstressade själar.

//a