Alltid framåt -Aldrig tillbaka!

Jaha, jag har bara väntat på dagen då våren/sommaren kommer till den här delen av världen. Så kom den. Plötsligt ser man människor arbeta i t-shirt och man ser även folk storma runt i shorts. Shorts… måste fixa shorts, stolpade i väg och köpte mig shorts. Därefter inser ju även jag att det behövs ett ganska dramatiskt projekt för att vilja visa benen, projekt som involverar kroppsskrubb, rakhyvling med följande smörjning och jäkligt bra BUS-produkt.

Jaha… Brun-utan-sol, få se nu, just det rekommenderade ju Ugglan att köpa den absolut bästa på marknaden, får således ta och gulla med henne lite så jag kan låna lite till att börja med.

Det är bara att konstatera att innan jag ens är redo för att ta mig ut i shorts kommer den här sommaren vara över. För den kan mycket väl bara vara denna dag. Jag är absolut inte negativ bara realistiskt. Jag har sanna mina ord firat skolavslutning med snöfall på 80-talet, jag har firat midsommarafton med mössa, vantar och vinterjacka för det är ett högst oklart och svårgreppat väder. Underbart kan vara kort och so be it! Jag är med på den här skruvade kastningen i vädret, det är lite hänryckning trots allt i de ljumma vindarna.

I alla fall, jag har 4,5 kubikmeter hem, jäklar vad jag är redo, Jag har PTSD till följd av allehanda trauma (jepp det kan man drabbas av även om du aldrig blivit slagen ty våld är som sagt så mycket mer än slag!). Men jag har hittat EN helande väg för mig i väntan på traumabearbetning. För nu, mitt i sommarvärmen, händer det bra saker. Jag skriver just nu mitt pod-avsnitt till Epilogen podcast och jag hoppas kunna skicka in mitt bidrag innan denna långhelg är över. Manus kommer vara klart. Det är verkligen viktigt eftersom jag just upplevde förlusten av mina ord och mitt språk som svårast. Det blir därför ytterst symboliskt att få ihop det till ett avslut för min egen del.

Något annat jag hittat tillbaka till är RÖRELSE! Jag rör mig framåt, alltid nya vägar, nya spår, alltid längre, alltid annorlunda vägar vilket är en utmaning. I rörelsen ligger även att koppla ihop kroppen, börja känna in den igen. Jag som var så sjukt vältränad och i mitt livs bästa form innan jag ”försvann”. Denna pusselbit har betytt oerhört mycket för mig och det ligger mycket glädje och väntar framåt i just RÖRELSE och HÄLSA. Där väntar mina vänner, min helt egna fantastiska familj som livet själv fört fram på min väg. I rörelse känner jag vart jag har låsningar i kroppen, jag känner var stressen och spänningen sitter. Jag är fortfarande som en hård knut i mångt å mycket när det gäller min rygg och axlar. I rörelse känner jag hur ytligt jag andas och kroppen kräver djupare andning annars blir det obehagligt. I rörelse släpper spänningar och då kan tårarna plötsligt rinna.

Kropp och själ är så djupt förenade så en dissociation som jag upplever måste må bra av rörelse -Det är min övertygelse för det är vad jag återkommer till om och om igen och nu när jag rest mig och bara tagit första steget förstår jag att jag inte kan sluta.

Det är som min vän och tränare Johan Carlaby sa till mig: ”-Anna, alltid framåt,  aldrig tillbaka!”

//a