Tipp tapp…

Härom dagen var jag ute och spankulerade runt stugan, jag krattade lite, jag samlade lite pinnar, gick och kollade på gräset där det ser ut som att något djur varit och mumsat. Plötsligt hörde jag ett ho-ho:ande. Jag stannade upp och stod stilla, stirrade intensivt mot skogen. Tänkte att det kanske var den där vilsna renen som gick runt och hade udda läten för sig.

Jag stod stilla en rätt lång stund, kollade på en stam, tyckte det såg ut som att den hade en konstig knöl på sig. Strax därefter kom insikten om vad jag stod väldigt nära och betraktade. Uppe på högstammen satt banne mig slagugglan!! Reflexmässigt sökte jag min mobil i fickan och givetvis låg den inne. Jag backade och smet fort som ögat in och greppade telefonen så sladdarna flög. Jag tog mig helt stirrig fram till platsen där jag siktat ugglan och lyckades fota den. Därefter informerade jag och visade jag de övriga i stugan. Det var mäktigt att få se denna varelse på så nära håll.

Döm om vår förvåning när ugglan satt kvar dagen efter…. Då började vi skämta om att den kanske låg och ruvade där. Därefter såg vi slaguggla nummer två som kom och seglade genom skogen. Lite googling så började vi känna oss lite oroade av detta nya husdjur.

Slagugglor attackerar om de har ungar och dom går på ögon. SÅ vi har hämtat det vi behöver från den delen av tomten för att nu kunna hålla rejält med avstånd. Ugglan ligger kvar där vi siktade henne först och vi undviker att störa.

Naturen är mäktig och det är häftigt att få komma så nära, nu har vi riggat så vi kan han utkik från säker plats för att se om det kommer miniugglor!

Skönt med långhelg och skönt att vardagen återvänder.

//a