Nej jag har inte gett mig på mitt nya läppstift MEN idag tänkte jag att det var ett ypperligt tillfälle!

När?!

Jo, i samband med att sonen skulle hem från skolan. För om någon är brutalt ärlig så är det ens rara barn.

Jag kände mig tämligen okaxig där jag väntade i bilen men jag tog en selfiiiii i väntan på domen.

Sonen kom och tittade.

Och tittade.

Och sa inte ett ord.

Tillslut frågade jag vad han tyckte. Om vad?! frågade han. Om färgen på läppstiftet förklarade jag.

Och han tittade igen.

”-Ja, alltså du passar inte i rosa” konstaterade han krasst, rakt på sak och sakligt.

Jag började skratta och förklarade att jag inte kände mig hemma i RÖTT. Väl hemma gick jag loss med remover och återgick till mitt sköna cerat från avéne. 

Cerat är väl högst oglamouröst men å andra sidan gillar jag nog mer det enkla, som varm skön fleece när kicken skulle testas ute. Eller som hemgjorda köttbullar och riktig lingonsylt.

Det känns helt okej att vara mera cerat än röd, helt okej att vara knäckebröd snarare än croissant.

Keep it real -C’est Moi MEN jösses vad jag är optimistisk och modig som i alla fall vågade kliva ur ceratzonen i ungefär 30 minuter!

//a