Kliver upp för att göra mig redo för jobbet. Sonen sover djupt bland täcken och kuddar. Tar en titt, stannar och lyssnar till dom susande andetagen -Inget är mera sövande, rofyllt än att se och höra sitt barn sova.

Allt är väl. Allt är stilla.

Med det fokar jag på att göra en bra insatts i tjänst, hjälpa dom som behöver, ge ett leende till dom som helst inte vill vara ”där”.

Även om jag gärna hade sovit en stund till känns det bra att veta att jag även behövs utanför lyans dörrar!

På jobbet blir det då garanterat inget misslyckat försök att koka knäck!!! Och medan jag jobbar får sonen sova vidare och sedan ha en egen stund med sin mormor…

-Win-Win situation trots allt!

//a