EN dag med bil… EN -Det är då allt jag behövde för att inse hur inbiten bussåkare jag blivit!

Bil till NUS innebar parkering långt borta i skogen, en löpsträcka värd klädombyte efteråt SAMT smärre ifrågasättande av människors trafiktänk runt Campus/NUS där strax efter 16-tiden.

Jag säger: ALDRiG iGEN!

Sonen hade haft en intressant eftermiddag med såväl sin far som med sin mormor och ingen var lyckligare än jag när jag landade där strax före 17 och fick veta att middagen skulle serveras inom 10 minuter!! Det där ÄR vardagslyx och värme och kärlek och allt det där man kan behöva när man är trött! Å än en gång konstaterade sonen att mormors mat är så mycket godare än min -Fine! Jag håller med!

Väl hemkommen var det dags för division och det gick ju riktigt bra -Jag kände mig som Sverker Olofsson (med soptunnan redo) när jag var tvungen att kontrollräkna med ”liggande stolen” för att kolla mig själv att jag fattat det ”nya” sättet!

En annan sak jag hunnit med är att tala med toppluvan om mina framtidsfunderingar -Hon höll absolut iNTE alls med mig i mina planer! Nixpix och jag älskar henne just för att hon sa vad hon tyckte rakt av och förklarade hur hon såg på saken. I get it. Jag lyssnar och jag förstår hur hon menade! Det är väl just det man har vänner för tänker jag?! Att stöta och blöta och vända och vrida saker och ting. Sedan är beslutet och valet mitt att fatta. Punkt.

Hon älskar definitivt inte buss lika mycket som jag gör -MEN jag skall med glädje fylla på mina bussresor.

Jag är snudd på förstörd av den där bilturen hemåt i galet motljus, vägarbeten, folk som skulle hämta/lämna av passagerare och stannade mitt i vägen, massor med cyklister och fotgängare som strövade och flög fram all over vägarna!

Därför känns soffan och en god bok som en ypperlig avslutning på en tämligen lång dag!

//a

PS: Och vad ska man ha för jacka på sig nu??!?!?!