Min vän M och jag diskuterade vad som är viktigt i livet. Stora frågor med relativt enkla svar. Min vän peppade mig att fortsätta med mina projekt som jag skriver på -då skrivandet är något som ger mig enorm energi.
Så där underbart spontant stötte jag på två gamla bekanta vänner Ben & Jerry… Det var verkligen länge sedan sist. Dom fick följa med mig hem. Det visade sig vara ett omen.
Har under eftermiddagen haft tillfälle att bara ligga och slappa och se Netflix och när jag låg där och kände mig slö, slapp och likgiltig ringde telefonen. Pink’s stämma skar genom den relativa tystnaden.
Det var en annan vän. Som behövde prata. Det som sades över telefon var bland det mest bisarra jag hört. Det var så där ända in glödhetan upprörande att jag blev tvungen att hämta en film.
Sååå denna kväll, kanske min vän kommer till mig. Hon tar då plats, i rodelposition i soffa #2. I hennes knä kommer jag placera en skål av Ben & Jerry’s. Sedan kommer vi under tystnad se Eat, Pray and Love! Vi har dom enkla behoven ibland. Tyst samförstånd som ingen man tycks begripa.
När livet kastar sina udda, märkliga besynnerliga "curvball" då kurar vi ihop oss och ser Lyckan, Kärleken och meningen med livet… Så nickar vi instämmande och muttrar igenkännande.
Blir intressant att se denna film igen med tanke på att filmens "hjälte" var Skyfall’s blonderade skurk… Allt har bevisligen två sidor!
//a
Kommentarer som inkommit