”-Anna…Är du vaken?!” frågade min pappa samtidigt som jag hör min mor konversera med katten
”-Va?!?” svarade jag med ansiktet nerborrat i kudden och fattar ingenting!! Vart är jag? Morgon? Varför?

Trött och iklädd sköna mjukisbyxor har jag blivit omgalopperad i NUS korridorer. Jösses vilket tempo människor i tjänst har.

Själv har jag känt mig som en bedövad, halt sengångare a’la Sid i IceAge.

Måtte jag vakna om några timmar å känna friden från en gallgång som inte tjorvar… Tills dess skall jag se vad ”hotellet” tänkt sig erbjuda idag 😀

//a