När jag var liten var sportlov/påsklov tillfällen att besöka fjällvärlden. Vi åkte med en annan familj och vi barn fick åka längdskidor som vi var redo att elda upp. ”-Bara en liten bit till” peppade dom vuxna oss. Lite till sedan får ni godis.

På den tiden var godis som diamanter. Något ovanligt, något extra och speciellt! Så vi kidz bet ihop och stakade framåt i jakten på den perfekta platsen att tillbringa dagen. Dom vuxna solade hejdlöst (utan skolskydd) och vi ungar åkte pulka ner för någon fjällkant! Godiset var alltid en djupfryst apelsinklyfta… ty frukt är också godis. Vi skrek lurade och muttrande plumsade vi iväg för att åka pulka.

Sportlov/påsklov idag innebär en lapp hem från fritids där man med ångest får överväga om ens barn kan få några dagar ledigt! Att som ensamstående varannnavecka förälder ge sitt barn ledigt alla lov är en omöjlighet. Är oändligt glad och tacksam över det samarbete jag och kiddos pappa har samt att mina päron ställer upp i alla lägen.

Fjällresor är inte aktuella men jag hoppas att stugan börjar tina fram till påsk! Miljöombyte efter denna vinter vore helt underbart!

//a