Etikett: karavanen podcast

Hollywood möter urskogen…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tipptapp, smyg och viskningar. Prassel med papper och påsar. Jag hör dammsugare och det springs i dörrarna. Julen står för tröskeln och jag är som ett litet barn som hoppar upp och ner. Bara för att det är vackert, magiskt och något helt underbart med just julen. Jag älskar allt som pågår i kulisserna.

Det är lite så den här hösten varit. Livet bakom kulisserna. Dom senaste veckorna har varit fantastiska, roliga, galna med det kreativa arbetet att skapa en Vinterspecial till Epilogen Podcast. Jag och Mia har haft så hejdlös roligt för vi har verkligen skapat något unikt tillsammans.

När jag sände över mitt inspelade manus tänkte jag… Nu är min konstnärliga del gjord och nu tar Mia vid och gör sin konstnärliga del. Det är svårt att förklara men alla som skapar vet att det är något intimt, för det är bitar av en själv som man faktiskt lämnar över. För mig har det varit helt lugnt i mig att lämna över till Mia. Jag litar till 100% på hennes unika öra och öga för detaljer. Hon HÖR vad som fattas, vad som kan läggas till. Hon har bett mig om mer dramatiserade omtagningar och jag har gått all in i mina känslor och grävt, Mia har regisserat och jag har fejkat drunkning och kallsupar under mitt skrivbord (vilket rent krasst är en hejdlös komik att skåda) men som hon förvaltat, förädlat och klippt ihop till just Vinterspecialen 2021 -Den långa vägen hem -Annas andra epilog. Lyssna på avsnittet på Spotify.

Ni anar inte hur många timmar Mia lagt på att hitta olika skogsljud, olika lerljud för att kunna illustrera att tiden går. Det är förmodligen få som hör hur Mia låter fotstegen bli en helt egen karaktär i detta avsnitt. Fotsteg som börjar direkt och som leder lyssnaren hela vägen till…. (ja, jag avslöjar inte men hela vägen till slutet). Vi har lyssnat och lyssnat på skogsljud och tyckt det varit perfekt… så har man, om man spetsat öronen hört… barn som gapar… eller en tupp som gal… eller en mygga som surrar för nära mikrofonen och scenen utspelar sig på vintern…. Men Mia har hört.

Mitt manus: ”När mörkret faller blir det svart” -Hur illustrerar man det i ljud? Mia lyckades.

Tillsammans har vi lyssnat på musik för att hitta rätt KÄNSLA i musiken. När jag lyssnat har jag gråtit för att Mia lagt på något som blivit så rätt att jag nästan storknar.

Det är i alla fall genom detta bollande mellan varandra, stycke för stycke i manuset, där vi växelvis arbetat med projektet, som det tillslut växte ur våra händer och blev något helt eget. Inte mitt. Inte Mias…

Utan en helt egen Cinepodd -Av oss båda!

Vi är fascinerade av hur det blev som det blev och det är intressant att lyfta upp denna kreativa process, för ska man skapa måste man vara trygg.

Vi kommer ur olika vinklar, jag kommer från urskogen, den nordiska mytologin, djur och natur. Mia kommer från Hollywood och sin surrealistiska konstvärld fylld av detaljer. Det är en konstnär och en poet, med olika uttryck för själen och det inre.

Det är den gemensamma kärnan av kreativ glöd, att uttrycka sig, leva autentiskt och i harmoni med sitt inre.

För det är lite där man slutligen hamnar. När man gått från livsdöden till överlivet. Vi har båda varit utraderad, vi har båda överlevt… Men sen då? Vad händer då??

Det är ju så, att jag vill framåt och jag tror även Mia känner samma framåt rörelse. Framtiden har blivit rolig, spännande och jag är nyfiken på att LEVA! Jag längtar till alla nya steg jag tar på min konstiga kurviga väg framåt. Det är ljus och glitter som ett gnistrande täcke av snö eller en varm sjö i solljus.

Jag känner även att jag själv i mitt skrivande börjat titta på andra alternativ, en annan plattform för mitt uttryck. För denna tillhör det som en gång var… Jag är för alltid förändrad, så varför inte skapa något nytt för framtiden?

Men när detta inlägg publiceras, släpps samtidigt ett Bonusavsnitt av Epilogen Podcast där Mia berättar i sitt forum om vårat framtida projekt som vi är så spända, taggade och peppade på.

VÄLKOMMEN TILL KARAVANEN PODCAST

Vi kommer under 2022 skapa förutsättningar för att leverera en helt ny podcast, en podcast som ingen annan. Vi avslöjar inte för mycket utan nöjer oss med att det inte kommer bli någon skrik-och gappodd. Det kommer inte heller bli en knastertorr faktapodd. Vår gemensamma podd ska ha en egen ton och uttryck.

Vårt samarbete skall få växa, i ett slags kreativt partnerskap. Vi märker att vi lyfter varandra och varandras idéer, kommer med förslag som tar det till en annan nivå. Det lyfter utan att hålla tillbaka. Det har ett ursprung ur välvilja, inte i konkurrens eller tävling. Det bara ÄR.

Vi går liksom hand i hand i våra egna unika kreativa uttryck men tillsammans blir det nått helt eget, något med magi, detaljer, värme, själ och hjärta -Det vill vi bygga vidare på.

Vi väljer att sätta vårt unika frö i en helt egen kruka, där det nu ska få börja växa.

Vi bjuder in alla er som vill hänga på under vår process och uppbyggnad på instagram @karavanenpodcast

Vi kommer inte lägga upp flera inlägg per dag, utan något då och då, när det är rätt.

Jag är så stolt och glad över att vara en del av detta projekt och jag kommer gå all in hela vägen i kaklet för att tillsammans med Mia Makila leverera något unikt och kvalitativt.

 

För er som gillar humor och bloopers kan jag meddela att Mia lagt in en rätt lång sekvens i Bonusavsnittet med Bloopers från min inläsning av Vinterspecialen. Det låter ju så jäkla fint och klokt och proffsigt i avsnittet… Men för all del… Välkommen till verkligheten. Vi är människor och vi gör hur mycket fel som hellst.

Hur svårt kan det till exempel vara att säga PLASTFOLIÉ???

Bevisligen hur svårt som helst!

Vi bjuder på det, häng med in i framtiden -Nu låter vi Karavanen så sakta ta form!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,