Ingen kan få mig att känna mig så jagad som min son!

Ni vet, när han har nya pokémonkort att visa då gäller det banne mig att logga online på skype fortare än blixten. När man sedan gjort det (samtidigt som man jagats på av XX antal mobilsamtal) så svarar han inte -Nix för då är han upptagen med spel och kompisar online.

Det har varit trötta dagar för min del. Vet inte om det är den höga pollenhalten som bidrar till smärre konstant huvudvärk?! Eller så är det kudden… Kan nog faktiskt vara vilket som när jag tänker på saken!

En sak som är fascinerande är hur allt rullar på trots att man själv suckar och ojar sig över huvudvärk det är ingenting annat än en själv står stilla -DET gillar jag skarpt! I stugan händer det saker till exempel…

Den 100-åriga ladan är ett minne blott… Jag skulle inte ens vilja gå in i den utan munnskydd -Krassa tankar som sorkpest och allehanda otyg har slagit mig gång på gång…MEN den var väldigt fin…

Söta katten har fått sig en ny klöstunna…. Så att han kan sova på den och titta ut genom fönstret (den där katten har det rysligt bra!!). Jag fick mig också en stund med kisse igår när han låg på min hand… VEM kan flänga iväg då? -Inte jag i alla fall!

Näe, nu har jag haft en stund vid datorn, dom nya fantastiska pokékorten är visade (och dom VAR fina!). Nu skall jag plocka lite i mitt hem då jag konstaterar att varenda kvadratcentimeter börjar vittna om att städning varit extremt lågprioriterat!

….eller så KAN jag gå ut och gå 😉

//a