Alltså… Leif Mannerströms bok om husmanskost inspirerade mig så till den milda grad att JAG tänkte att jag skulle kunna göra PANNBIFFAR! Så dumt!

Nu hade jag ingen kokt potatis skräpandes i kylen men allt annat fanns så jag drog igång. Blandade smet och tyckte det var riktigt roligt. Där efter skulle man fräsa löken gyllenbrun… What? Vad? Hur gör man det? Hög temp? Låg temp? Karameliserad lök? Bränd lök? Min skål med lök var blekgulmjuk lite touch av beige på någon liten strimla…

Jahapp… Så skulle biffarna stekas… Dom blev ju ALDRiG klara…

SÅ nu håller jag på knaprar morötter för biffarna har jag ställt in i ugnen -Steksprätt och sönderfallande så kallade ”pannbiffar” klarar jag bevisligen inte av att hantera.

När jag stod där och fräste biffar började jag fundera om det är nått fel på min spis, men konstaterade tämligen omgående att det nog handlar mer om den som hanterar både spisen och maten.

Lite udda vardags matlagning blev det ju i alla fall… Måtte det gå att äta också OM det någonsin blir klart!

Kul med inspiration i matlagningen trots dom smärre frågetecknen och missödena (ja, biffarna är verkligen mera molekyler, dom kvalar inte ens in som köttbullar)!!!!

//a