Jag har nu en längre tid känt mig som Nadine i Twin Peaks, den enögda psykotiska kvinnan som är besatt av tanken på ljudlösa gardinskenor! Not so much den psykotiska eller enögda delen utan snarare det där som handlar om GARDINER

I mitt fall: PRESIENNER!

Jag tycker jag drar upp och fäller ner mina persienner, mer eller mindre konstant under tiden jag är hemma. Ena sekunden är det så starkt ljus att man är bländad = ner med persiennerna. Nästa är det så svart att man börjar tända lampor = upp med persiennerna. Å så håller det på så där flera gånger under en och samma dag/kväll. 

Jag har fönster mot norr och söder, vilket innebär att på kvällen gör jag klokt i att fälla ner persiennerna i NORR fönstren så att det inte är stekhett där redan i ottan! Sedan kan jag dra upp NORR på eftermiddagen för att då fälla ner i söder…

Jag undrar om fler har dessa persiennbestyr eller om det bara är jag som känner mig som Nadine som står och drar och sliter i trådarna?! 

Får vara hur det vill med den saken, det är i alla fall ett beteende som jag noterat eskalerat senaste månaden 🙂 För det är jag tacksam, ty det betyder att solen skiner ofta och mycket! 

//a