Känner mig som en slokande fredskalla och jag suddar kvar i NUS korridorer.

Ytterst dramatiskt blev det när jag skulle envisas med min morgontvagning och droppslangsgrejjen FASTNADE i mitt hår!

Snacka om panik för jag hade verkligen inte lust att börja avlägsna vare sig PVK:n eller hårtestar!

Det löste sig… Det är just små saker (förutom dom uppenbara typ pankreatit) som stör när man är inlagd… Som att vara svårstucken till exempel (Ja! Det hade varit betydligt värre om jag var snarstucken). Men mina armar ser inte kloka ut och jag gissar att det blir provtagning från mina FÖTTER imorgon… Det gör faktiskt ont!

Skall hasa mig till dagrummet å hämta lite vatten.. Eller kanske piffa upp onsdagen med ett glas SAFT rent av?

Why not?! 🙂

//a