Tänk dig att du får ett par hörselkåpor för öronen.

Och en ögonbindel för ögonen.

Sedan baxas du upp på en cykel, som du knappt når pedaler eller bromsarna på.

Sedan får du en påse med några tabletter OM du skulle få ont på färden, sedan ett lycka till och därefter en knuff ut från tryggheten.

Sedan är det bara att famla, vingla och yra dig fram tills du tagit dig genom smärtorna på egenhand!

Lite så kändes det att bli hemskickad från KS, Huddinge! 

Gårdagen var nog dom absolut värsta timmarna jag någonsin upplevt faktiskt. Hann både bli inlagd och utskriven från NUS. Kom hem lika grå och plågad av smärtor som när jag åkte in MEN med vetskap om att proverna var fina. Bara att härda ut!

Därför har denna fredag varit en omfamning av frid i kroppen, utan smärtor. Kropp, knopp och själ varit fullständigt matt, manglad och toktrött denna dag.

MEN jag har suttit ute en stund i kvällssolen, med min son.

Dessa fem dagar som gått… I did it! Nu är det bara att fröjdas över den blomstertid som kommer!

Jösses vad jag är LÄTTAD!!

//a