Det är ju populärt att blogga om hur många reps, set och dips man gjort på gymmet har jag noterat. Även personliga rekord, maxvikter etc…

Alltså måste jag rapportera om MiNA framsteg…

Från att ha TÄNKT på träning i många år, jag jag nu senaste två månaderna PRATAT om träning med PT -Så även idag. Med en överhängande krampkänsla i gallgången. Vi konstaterade att det bara är att ”gilla läget” och invänta andra ingreppet.

NEJ jag kan inte flänga runt gymmet och dra i maskinerna men jag KAN vara ute och njuta av att se träden få löv. Jag kan inte pressa mig med inflammerad gallgång men jag kan ta mig till skogen nära mig. Jag kan gå till hälsocentralen i stället för att ta bilen.

Det är mycket som inte blir som man tänkt när kroppen tjorvar, PSC är en fucker som förstört många storslagna idéer -Men guess what? Då får man tänka om.

Så enkelt är det, man får tänka om, fundera på vilka möjligheter som man har just NU. Jag tror inte på att gräva ner sig. Jag tror inte på pittyfeelings.

Självklart har man all rätt att vara ledsen men jag mår bäst av styrkan att orka göra ”något annat” när många andra skulle välja att ge upp!

DET är banne mig framsteg om något -Både i och utanför gymmet!

//a