I afton är jag allmänt sur och den utlösande faktorn var när jag läst ut boken ”Bridget Jones, All about the boy” av Helen Fielding.

Eftermiddagen var toppen!!! Gjorde en sådan där sak som fick mig att fnissa och bubbla för det kändes som att jag tog ett stort steg mot att förverkliga min dröm (handlade inte om att skrapa trisslotter!).

Så kommer kvällen, så händer det ena och det andra och jag känner att min mun blir till det där strecket som jag fruktar.

Å ironiskt nog hör jag bara Ratata’s låt ”Drömmar” (från skivan Mellan dröm och verklighet, 1987) upprepas i mitt huvud…. Att vara fascinerad av låttexter har onekligen en baksida.

”…REF: För alla mina drömmar vart blev dom av, jag lär mig leva vidare med det jag har, alla mina drömmar som ingen tycks förstå, jag låtsas att jag glömt dom sen fortsätter jag gå…” (Ratata:Drömmar)

Fy vad sur jag kan bli ibland! Som en citron! Snart är jag väl gul som en också för att göra saken ännu mera pikant!

Som tur är kommer en ny dag i morgon, då ska jag iNTE läsa något alls 😀

//a