Vem har sagt att inte livet kan vara en saga? Jag lever just nu ”Mäster Skräddare” IRL….

Ni vet, mannen som går med en bunt med tyg till skräddaren och skall komma tillbaks nästa dag men nästa dag låter det ”-Det bidde inga byxor”… Å så kommer ett nytt löfte om leverans!

Mmmm okej… 19 januari gick remissen från NUS. Typ i slutet av februari/början av mars lyckas JAG efter ihärdigt ringade få veta att ingen remiss kommit fram. JAG får ringa så allt skickas på nytt.

24 mars ringer dom från söder, för att meddela att dom skall titta på materialet. Den 31 mars ringer dom och meddelar att allt dom behöver inte skickats men ”om 14 dagar ska dom ringa med besked”.

Idag hade 14 dagar gått, och dom ringde! Men den ”rätte” hade inte kollat på bilderna. Så något besked fanns ej att ge. Men dom är on it. Dom ringer imorgon… Å hon är otroligt trevlig hon som ringer! Å vänlig! 

Jag säger ingenting. Det utanför min kontroll!

MEN när min vänliga, allvarlige ansvarige läkare ringde mig idag och började med att fråga ”-Hur har det gått i Huddinge” höll han nästan på få fnatt över att jag inte ens fått besked ännu!

Bra bra skönt att någon tar över ”fnatt:et” när man själv resignerat och bara ser tv för att få tiden att gå!

Jag lever vidare i sagan som so far inte blivit ett skvatt. Den riktiga sagan slutat med att det ”bidde” ingenting…

Helt krasst skulle det inte förvåna mig om det är exakt så det blir… Nä nu ska jag baske mig gräva mig upp ur soffan!!!! Jag kan ju alltid rulla åt sidan! 

//a

PS: Tur man ligger i som en Ulla-Bella när det gäller ens vård! Tänker på alla som iNTE gör det… Som bara väntar!!! OMG säger jag!

PS: ursäkta ältandet…. Detta skall inte upprepas…. Börjar likna SMHI:s snöovädersvarningar… I know i know!

Ps(förtredjegången): Svägerskan gav tipset att jag skulle resa till dom, invänta kramp för då skulle allt vara åtgärdat inom 24 timmar… Lockande!