För 20 år sedan hade jag en vän som tjöt i mitt öra via telefon! Jag tackade NEJ till något spontant (gud vet vad) och det där nej:et uppskattades inte. Jag fick helt enkelt höra att jag vår så torr och tråkig att jag skulle passa mig för att nysa för då skulle jag blåsa bort -Det ni, det är udd i det uttalandet.

Det som gjort att det fastnat är att det bara är den personen, just min vän, som kunnat uttrycka sig så klart och rakt mot mig, och jag har uppskattat det.

Typ 20 år senare dök denna människa upp bakom min dörr -Ja alltså inte som en scary crazy person, utan som min vän än idag!

I alla fall kom Sen street kitchen på tapeten. Jag undrade vad dom erbjöd för typ av mat, varpå min vän spontant undrade om jag levt under en sten dom senaste åren?!

Jag älskar dom där ögonblicken!

Jag uppskattar dom där ögonblicken när jag blir medveten om mig själv, när jag inser att det finns mer saker att utforska, testa, lyssna, höra, smaka och det är genom andra jag får perspektiv.

Såååå om allt går enligt planerna blir det nog middag någon dag därifrån, samtidigt har jag fått höra talas om Turf som jag blev nyfiken på och så skall en Billy få flytta in bakom en dörr (dålig feng-shui men lever man compactliving så gör man!)

Hepp, en bra avslutning på en annorlunda vecka fylld med hjärta och värme!

//a