GOTT NYTT ÅR!
Tårtan är ääääntligen klar och har skickats som bildbevis till höger och vänster… Med tanke på att jag skall frakta den känns det bra att den är dokumenterad!
Önskar nu alla som läser min blogg ett härligt 2014!
Sikta högt, dansa och skratta på vägen. Om du dyker så var lugn i vetskapen att du kommer upp igen!!! Känn känslor, dröm drömmar och älska like there is no tomorrow!
//a
Igår kväll skrattade jag och min kompis så att tårarna sprutade åt alla håll! Vi drabbades av dom där ovanliga skrattattackerna när man skrattar åt små detaljer så till den milda grad att man nästan kräks! Jag skrattade så att luften helt enkelt tog slut i mina lungor!
Det som avhandlades var fenomenet att råka HÖRA saker som man kanske inte borde. Vår diskussion började kring söndagens SLÅTTER. Jag sa, tänk om man suttit två altaner bort och hört det där frenetiska gnuggandet med gräsklipparen samtidigt som en motorgräsklippare dör om och om igen, någon som frenetiskt drar i snöret och så hörs med jämna mellanrum höga och tydliga ”-Den jäveln” eller ”-Herregud, skjut mig”… Detta var så roligt att vi höll på att skratta sönder oss totalt!
Sedan började vi spåna kring LÖRDAGENS händelse vid älven.
Vi hade, som vanligt, oerhört intressanta diskussioner där sjukt privata saker avhandlades. Vi skrattade där vi satt och det var ingen hejd på alla galenskaper som avslöjades. Det blir så när två kvinnor är barnfria och får tala i klarspråk om MÄN! Efter en stund observerade vi att vi hade en medlyssnare som satt ca 1,5 meter bakom oss, i det höga gräset…
Det bekom inte oss att någon hörde vad vi pratade om utan vi fortsatte givetvis vårat samtal utan censur. Igår började vi fundera på vad vi själva skulle ha gjort om VI hade varit den där stackars personen som suttit där i gräset. Personligen hade jag vikt igen mina öron och dragit mig därifrån, jag skulle verkligen inte VELAT lyssna på samtalet! Min kompis kom fram till att hon skulle gett sig till känna och informerat om att hon HÖRDE…
Komiskt var det till max när vi började tänka på denna människa, som bara ville få njuta av en vacker dag vid älven och så blir den totalt invaderad av måsar som skriar vid vattenbrynet! Jag hoppas innerligt att den personen återhämtat sig från den rejäla dosen av våran realitet!
Nu väntar arbetet och jag hoppas jag inte drabbas av skrattattack i tjänst…
//a
Johan Glans! Denna människa fick mig att skratta så jag tappade ljudet igår. Jag skrattade så jag började hosta. Jag såg den "riktiga" föreställningen på Aula Nordica tillsammans med så många andra lyckliga människor som under 90 minuter bara fick "vara". Hans strålande och på pricken klockrena monolog om hur pinsamt det kan bli i en hiss när man måste nysa. Ja, den satte sig i mig som en smäck. Å när jag skulle sova senare, låg jag bland mina kuddar och började skratta hejdlöst. Kan ju bara tacka för upplevelsen!
Det här med nysningar har varit ett centralt tema då mamma-ugglan inte får nysa med stängd mun, vilket resutlerar i höga nysningar som får blodet att frysa till is i mina öron! Sedan är jag dessutom rik på erfarenheter då man står med en kund och själv vill nysa och inte får… Pressa tungan mot gommen brukar vara effektivt! Men ugglan, hon ho-ho:ar i högan sky så det skräller i klockorna där hemma hos dom. Fridfull middag hos dom är just nu uteslutet!
Nu är det dags att börja ta av sockorna och dra på paltorna och ge sig iväg för en annorlunda kväll/natt på jobbet. Skall bli ytterst intressant. Bör nog åka förbi Godishuset först… kan nog uppskattas av mina kollegor och behövas av mig själv 🙂
Har en skön lördag i sällskap av Pink och pärlor. Man skulle kunna säga -i Minecraft termer- att jag är i "creative mode"Har börjat projekta för att piffa upp mina synnerligen tråkiga vantar. Får återkomma med resultatet. Flipp eller Flopp typ! i övrigt har jag hunnit med en film och skamliga förslag -Mitt liv är och förblir ljuvligt oförutsägbart
Up and away..
//a
Denna vecka har gått i höstförkylningens tecken. Har hunnit med två vab-dagar, en dag i Stockholm, en dag på jobbet och nu en ledig dag då jag givetvis är…. Taadaaaa: Förkyld!
En del personer som inte har barn i vab-ålder har en skev verklighetsuppfattning. Somliga tycks tro att det är en fröjd och någon form av "fribiljett" till en "ledig" dag hemma. Jag är INTE en av dom.
Kiddo är enastående rar och fin på alla sätt och vis, men hemma, uttråkad, förkyld… Japp då växer hornen stundtals fram ungefär som Hedwigs näsa gjorde i från A-Ö. Han har dock varit rätt spak dessa dagar då han haft feber. Men jag tror alla föräldrar är eniga om att det är allra skönast när vardagen rullar på och alla är friska!
Den här veckan har jag introducerats i ett nytt spel till X-box! Minecraft. Jag fick en kontroll i handen och blev tillsagd att sätta igång att:
Jag begrep ingenting. Höll på blli galen av hans små inlägg "-Jamen, nu måste ju ha en stenhammare" eller "-Nej inte kan DU göra facklor, du har ju inget kol" eller "-Men mamma simma, simma dååååå, du kommer ju dööööö" bäst var ändå "-Vart är du egentligen?"
Så vart var jag egentligen i spelet? I have no idea, å vips blev det natt å jaha där dök det upp zombies… Inte helt lyckat. Efter ett tag fick jag dock kläm på det hela och har hunnit snickra såväl gruvor som hus uppe i luften. Funnit diamanter och kol, lava och annat material. Kiddo insåg att om han hjälpte mig så jag fick lära mig det hela kunde jag ju faktiskt vara till hjälp, i synnerhet då han satt ingrävd i nått hus med ljus och lät mig vara ute i mörkret och göra dom läskiga sakerna!
Sen som vuxen får man NOG. Jag får i allafall NOG. Det var då hans horn började växa och vilda protester över att jag inte ville spela längre. Han går efter mig i hemmet och tjatar på att vi ska spela mer, jag säger NEJ, han tjatar lite mer och jag blir aningen irriterad. Så säger han "-Näääeee, du behöver inte låta så otrevlig! Du låter faktiskt otrevligare än en kanelbulle"
Jag börjar skratta, han hinner tänka på vad han sa och börjar skratta. Med tanke på dom kanelbullar jag mött i mina dagar har dom flesta varit väldigt mjuka, goda och sympatiska sååå… att låta otrevlig som en kanelbulle kändes HELT okej!
Nu ska jag hosta vidare i dagen och rota fram Nyodex
//a
Ibland behöver vi få trycka Ctrl Alt Delete i våra liv. Enklare än så är det inte men det är lite läskigt ibland. Precis så gjorde jag med min blogg för ett tag sedan. Hade inget att säga, ingen tid som var min = Delete! Den här hösten har varit besynnerlig. Konstant ketchup-effekt liksom.
Till veckan ska äntligen dom mörkblåa, tunga tapeterna i mitt sovrum VÄCK! Sonens stressframkallande väggar skall också få nya tapeter. Ljus och lugn -så vill jag ha det. Gigantiska ikea-leveransen, med massa garderober, kommer i perfekt tajming! Så sprolla roll om jag har ALLT i vardagsrummet just nu -Det är Ctrl Alt Delete -sedan är det en ny start hemma. Det är en grej som varit en lååång väntan.
Har varit med mina vänner den här helgen -Pratat, lyssnat, skrattat, kramats vi har varit NÄRVARANDE med varandra. Vilken gåva det är att ha nära och kära vänner! Mina föräldrar har varit hos mig och hjälpt mig att dra runt möbler -vilken gåva att ha sånna päron!
Å ute har ljusen brunnit i lyktorna, utanför dörrar och på kyrkogårdarna -så underbart att dom vi älskar som inte längre finns hos oss ändå bor i våra hjärtan. Dessa insikter värmer när man gör Ctrl Alt Delete i sitt liv!
//A
Kommentarer som inkommit